Här ska vi skriva om hur bra väder det har varit ute, hur trevligt det har varit att vara ute i solen. Man ska skriva om hur brun man har blivit och hur skönt det är att sommaren äntligen är här. Sen ska man skvallra lite, kanske prata lite skit om den där tjejens syster som gjorde si och så. Sen ska man beställa sin latte och sörpla den långsamt, samtidigt som man ger kvinnan som går förbi lite elaka blickar (för hon kan faktiskt inte klä sig så när hon är i den åldern). Men jag vill ju inte skriva det. Faktiskt.
Sen kom regnet, det varade ett tag och kom utan förvarning. Jag satt där, ganska paff, även om jag förstod att det var något som var fel, jag märkte det från första början. Jag pratade lite med moder natur men jag fick inte något svar. Hon vred och skruvade på sig för att undvika själva ämnet. Sedan började det regna som sagt. Jag funderade ett tag på varför jag inte grät, varför kunde jag inte gråta just då, spelade det inte någon roll, brydde jag mig inte?
- Hörru, visst är vi inte i Sverige?
Han pratar lite tyst med sina kompisar, säger åt dem att vi faktiskt är på möllan (det skulle då vara roligt, eftersom möllan faktiskt är beläget i Sverige. Ingen skrattade.)
- Nej, vi är i Malmö.
Svarade jag spontant.
- Haha, det var ännu bättre [...]
Han skrattade lite, han var förmodligen lite berusad. Han såg nästan upp till mig, det var som om det var det bästa svaret han kunde ha fått. Underbart, ännu en jävel att se ner på.
(vi kan ta den sista delen lite på skämt)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar