thenewplaylist

Här

Givingitback

Life is king and never to ever be beaten again

Frame your schedule, just to lose first and last set

Blame your past and present, ink the slate

thereisnotimelikenow

Viral!

Äntligen klar

Det tog sitt lilla tag, men till slut blev den klar

Sieben acht

Såg precis nasty old people. Det är lustigt hur mycket man glömmer bort ibland, hur träffad man känner sig när man ser människorna bakom. För det finns alltid människor bakom, det får man aldrig glömma. Sen gick det upp för mig hur jag utifrån en standardmall på något sätt glorifierar det kvinnliga könet. Så mycket saker som jag bryr mig om och som är viktiga bara sopas bort. Eller. Inte sopas bort, men dess vikt blir helt plötsligt irrelevant. Alla är trots allt bara människor. Inte djuren då förstås, de är bara djur. Klockan är 222222 och min mage är full av mangold och champinjoner. Det regnar kraftigt i Berlin och jag vill inget hellre än att ha Nanna i mina armar. Godnatt. 

from this point on

it only gets bigger

Angående exploatering

Jag blir arg. Det är inte nog med att tredje världen fått genomleva kolonialisering och slavhandel, ekonomiskt utnyttjande och apartheid. Nu ska vi tjäna pengar på att SÄLJA volontärresor. Du ska alltså jobba gratis, samtidigt som ett svenskt företag tjänar pengar på det. Fyfan.

Här finns ett sådant svinföretag, volontärresor.se

Underhållningsvärde

Idag har jag varit i Lund hela dagen. Det har regnat, blåst och varit soligt. Jag har ätit en falafel till lunch. Den var äcklig. De kan inte göra falafel i Lund. Sorgligt men sant.

Det är frågan om det är värt att ha obligatoriskt seminarium om organisationsteori när det enda man diskuterar är hur relativa formuleringarna av frågorna är samtidigt som frågorna är flervalsfrågor. Då läraren tenderade att vara lite överallt under seminariumet så blev det långa utdragna diskussioner på pseudofilosofisk nivå, om allt från var 'ofta' innebar till skillnader mellan kultur och relationer.

Det har hänt mycket saker sen jag skrev här senast, men en sak är säker, min cykel är ännu inte klar. Men den är färdigmålad. Fin. Nästa vecka.

Gårdagen

Jag har efter kort surfande på sydsvenskan konstaterat att det är:

10% risk att dö av en öppnad bildörr när man cyklar
10% risk att få allvarligare skador
10% risk att få åka ambulans
70% risk att klara sig med lindriga skador

Så vad säger det mig såhär i efterhand?

Ingenting.

En gång hade vi ett tejpat kryss för tv:n

Numera finns inte det tejpade krysset på tv:n längre. Nu tittar vi på zlatan istället. Han gör mål på språngnick och kommentatorn tycker det var ett skyttekungmål. Jag fnissar lite. Stefan tycker också det var löjligt. Sen stänger vi av tv:n och går och lägger oss.

Remember

Påminn mig om hur det kändes då, jag lovar att svälja stoltheten.

Det var du som lärde mig att räkna, det var du som skrämde mig om natten.

Jag väntar på att du ska bita mig så jag får skrika.

Drömmen om ett eget hem

Jag försöker hitta något som påminner mig om hur det kändes
Föreställer mig hur allt blir vitt igen
Hittar vägar som jag inte trodde fanns

Där fanns allt
Och ingenting

Jag slutar leta
Försöker glömma

Och hittar hem igen.

It's a new secret I have found

The best days are not planned.

Det finns inget bättre än dagar när det enda som är konstant är vetskapen om att vadsomhelst kan hända. Det spelar ingen roll om du har har pengar på fickan eller om solen skiner. Det finns bara du och världen och ingenting som skiljer er åt annat än populärvetenskapen. När man förstår hur det känns att bli glad för allt som händer. Allt. Allt.

Idag vaknade jag med handen under kudden. Det var strävt och jag hittade ett förslutet brev med ett litet hjärta på. Jag blev förvånad. Förstod inte hur det hade kommit dit under natten. Känslan som uppfyllde mig när jag föreställde mig hur någon smugit sig in i mitt rum och lämnat ett anonymt brev var underbar. Jag ville inte öppna det egentligen, men det är ofta nyfikenheten tar över och jag ger mig vika. Det var ett fint brev.

Sitter på stranden i Ystad. Det är varmt och solen skiner. Man hör vågorna rulla in och en mjuk bris fläktar kroppen. Har tagit på mig mina vita badbyxor som jag köpt på stadium för flera år sedan. Det är svårt att sätta ord på känslorna och tankarna. Så jag låter bli. Istället sitter jag här i mina badbyxor, med anna Ternheim i öronen och sand mellan tårna.

Malmöfestivalen

Varken miss li eller Bob hund, men det blev bra iaf :)

GeoTagged, [N55.58992, W13.00883]

Helg

GeoTagged, [N55.59047, W13.00864]

Är gott.

Falafelkampen

Idag vann jag falafelkampen. Det kändes bra och alla var glada för min skull. Särskilt stefan som trots allt kom på andraplats. För att fira det hela så bjöd malmö stad oss på lite spontanregn. Nanna kom på en delad 3:é-plats.

Oj

Facebook!

Ibland lägger random personer till en. Den här var lite rolig.

Så ska minsann man behandla sina entreprenörer.

Gotlands landshövding vill ge stora entreprenörer fördelar och bygglov som de inte hade fått annars. Allas våran Johan "Kulturkrock" Holstein tycker hon gör rätt och försöker dra paraleller till jantelagen. Det fungerar inte och han befäster sin post som Sveriges minst sympatiska überkapitalist.

Work

Nu jobbar jag. Varje dag nästan. 2 helger i rad. Det var det.

God morgon

Vaknar med något som liknar en baksmälla, hittar emma liggandes i vardagsrummet med en sten i handen som hon fått av eudi. Hon har inte sovit utan den sen hon åkte från nyc. Igår var det möllevångsfestivalen och det slutade med lite dans i totalt mörker i pildammsparkens västra hörn. I hallen ligger det en DN som inte riktigt lärt sig hur den ska häftas, stiften sitter 5 cm in på framsidan, gulligt

Smultronställe

Igår var jag, Nanna och johan på ett relativt nyöppnat retrocafé här i boden. Jag var väldigt skeptisk, att starta ett café i de avsides gamla militärområdena kändes jävligt dumt. Så förvånad jag blev när det visade sig att caféet var jättemysigt, gick jättebra och ägaren väldigt trevlig. Vi fick kaffe för 10 kr trots att de inte ens hade öppet. Sen åkte vi till rödbergsfortet, klättrade över stängslet och hittade säkert en halvliter smultron!

Stugan

01:23

Listan här till höger

Visar senast spelade låtar. Problemet är bara att det inte är den musiken jag vill lyssna eller lyssnar på. Det tog ett tag innan poletten trillade ner och jag förstod hur det kunde komma sig. Det är nämligen min mammas spotify som scrobblas. Så. Jag har min mammas senast lyssnade musik på min blogg. Gulligt va.

YES!

halfway there

Det är två veckor sen jag åkte till Boden och det känns som det gått en månad. Men det är mycket som varit nödvändigt. Jobbet är ju som vanligt, vanligt, och det fungerar väl ganska bra egentligen, fast man blir ju less. Det hjälper ju inte direkt att man har sitt socker och alla människor på andra ställen också, så det blir ju inte direkt ett vanligt liv när man väl slutat jobba för dagen. Det finns dock några gamla trådar som plockats upp och även om det är väldigt långt avstånd mellan vissa gamla kompisar och mig nuförtiden så finns det ändå några som man faktiskt känner att man kan umgås med. Och det är ju bra.

I fredags skulle jag och micke titta på film. Vi hyrde film på kioskpiraten och köpte lösviktsgodis, som för övrigt inte åts upp. Fjärrkontrollen till DVD:n var det något fel på så det gick inte att välja språk på Höst i Paris, istället blev det lustiga norska subtitles och det gick väl för sig. Problemet var bara att Micke inte var så sugen på att titta på film när han kunde prata i telefon med sin flickvän som han inte sett på 10 timmar (!). Så han försvann i en sisådär 3 timmar och dök upp när filmen var slut och jag börjat titta på blade runner på 4:an.

Igår kom Linnea till Sverige med en liten argentinare som heter Mariano. Vi grillade lite med Johan och gänget och sedan skildes vi åt och cyklade till Western Farm. Mariano hade sin filmkamera i högsta hugg hela kvällen och han var verkligen fascinerad av stället och människorna där, med all rätt. Träffade gamla fotbollskompisar och klasskamrater som man inte pratat med på 7-8 år. Det var väl egentligen inte så jävla trevligt att göra det, men det kändes ändå bra på något sätt. Jag kände mig mer nära, som att jag faktiskt har växt upp i Boden en gång i tiden, att jag inte bara låtsas att jag faktiskt kommer härifrån, för så känns det nästan hela tiden, som att jag lurar mig själv och alla andra.

Det som är mest underligt med Western Farm är hela konceptet. Det finns nog ingen, förutom de efterblivna som faktiskt gillar Western Farm. Det är en stor jävla kuliss-stad uppbyggd mitt på vischan utanför Boden. De anordnar family-outings för just hela familjen under dagtid, med westernshower och hela faderuttan. Sen kom någon helt plötsligt på att man tjänar mycket pengar på att sälja öl till småstadsbor som redan köpt ett nytt IKEA-kök. Så då började de med nattklubb, eller vad man nu ska kalla det. Massor av barer och flertalet scener med den värsta musiken ni kan tänka er; The Boppers, gamla covers och övrig countrymusik. Det är ingen som gillar stället eller musiken, men alla åker ändå dit, dels för att det inte finns något annat ställe som folk åker till och dels för att ingen bryr sig, så länge de får sin öl och musik kommer från högtalarna så är de nöjda.

Och jag var också nöjd, men det bidrog nog en hel del att jag plankade inträdet och blev bjuden på öl under kvällen. En hel del.

roots

150 mil senare dök man upp någonstans mellan antarktis och stockholm. Det var 2,5 år sen jag senast var här och det enda som verkar ha förändrats är min pappas fysiska hälsa. Den psykiska ska jag inte ens låtsas om att jag har någon aning om. Man skulle kunna tänka sig att de går hand i hand, men det är inget som jag fått bekräftat.

Min pappa är som jag tidigare sagt en neandertalare. Han är av en utdöende ras utan någon som helst koppling till det övriga samhället (utanför boden). Fritidssysselsättningarna är;

1. poker online
2. tv

Han har varken bordsskick eller hyfs, han äter mat lite då och då och fyller i sin pillerask en gång om dagen. Det var något jag förundrades över idag. Hur han har lärt sig och kommer ihåg hur många av alla piller han ska ta, för de är många, det kan jag lova. Om man ser Requiem for a Dream och tänker sig Jared Letos moder, i sin soffa med sina piller och utan egentligt utbyte med någon så kommer man ganska nära min pappa.

Det jag vet är att han inte vill att det ska vara såhär, det är jag övertygad om. Det är inte något han någonsin skulle erkänna, inte ens under alkoholens påverkan. Så nu är jag här och försöker locka fram något. Få någonting att kunna gå vidare med, för jag älskar min pappa och jag vill inte att han ska dö innan han fyller 65. Han är en jättebra människa och skulle inte göra en fluga förnär. Han har ett hjärta av guld och ofta ganska torr och dålig humor som man faktiskt har svårt att tycka illa om. Åtminstone har jag det.

Hope

try to imagine how is my life

i totally cannot breath with the nose

IKEA går bra. Nanna borta. Fotboll idag.

Är det bara jag

som tycker att årets bil är världens löjligaste utmärkelse?

Idag har det inte regnat på hela dagen

Men det har varit lika grått ändå, tills IKEA ringde och sa att de ville att jag skulle börja jobba på måndag. Way. Yes way. Nanna håller på att dammsuga och imorgon åker vi iväg till blekinge och solar (ja, OCH HÖR SEN!).

Dagens inköp: Sojalatte med extra kaffeshot för 26,50 på barista.

Tänkvärt

Där kom den äntligen, via msn från Mikaela;

Did you know that Matty has been taking coc pills now for like three months? He swares that they made his thing grow many inches and he even gave me a link to get them free to try, you should get them now before they start charging and arm and leg http://enlargehuge.com

Trou

Det har regnat i flera dagar nu, det är runt 10 grader ute och även om man vill gå ut så är det nästintill omöjligt att njuta av det. Stockholm känns väldigt underligt. Varje gång jag är här så dyker det upp konstiga känslor överallt, även fast jag bott här i 2,5 år så känns det ändå inte riktigt bekant. Platserna har på något sett aldrig lyckats göra intryck på mig och det gör de fortfarande inte.

Men det är bra. Jag mår bra trots att de närmaste månaderna känns väldigt ovissa, människor man umgås med idag kan lika gärna vara borta imorgon (så är det väl alltid, men det känns mer nu). Var jag kommer vara i sommar är väldigt ovisst också. Även om jag alltid kan åka till boden och jobba så känns det mer avlägset än någonsin.

IKEA är väldigt jobbigt.

På tisdag åker vi ut på landet och firar midsommar. Det kommer bli svenskt och traditionsenligt. Vi ska baka bröd och dricka nubbe. Sen kommer någon typ av beslut att tas antar jag, men jag väntar ut och ser vad som händer. Som vanligt.

Vindkraft vs Solkraft

En fd nobelpristagare i fysik hävdar att vindkraft är ett slöseri med tid och resurser, vilket jag delvis håller med om, och att man istället ska fokusera på solenergi i sahara; här

En liten playlist

http://open.spotify.com/user/stltskn/playlist/3Ud2Vdker35UpYsbSE7Pxa

Det här är jävligt skickligt

Bönder fixar biogas

Biogas á la metangas inte särskilt miljövänligt överhuvudtaget. Metangas bidrar till växthuseffekten, 20 ggr mer än vad koldioxid gör. Många hävdar att denna gas ändå skulle komma ut i atmosfären och att denna process faktiskt gör den lite mindre 'farlig'. Även om detta stämmer så missar man själva problemet, varför dessa gaser uppkommer. Den produktion av metangas som köttkonsumtion innebär är inte en hållbar utveckling, varken för miljön eller för en matproduktion till jordens befolkning.

Jag påstår inte att detta är ett dåligt initativ, att fler bönder vill övergå till biogasproduktion för att få alternativa inkomstkällor, det är positivt att det går att göra pengar på mer miljövänliga alternativ. Men det känns lite som etanoldebatten, i slutändan skjuter man sig själv i foten om man fortsätter trampa i samma gamla ramverk.

Artikeln i DN

Jag tror någon

Har highjackat min spotify, jag har inte alls lyssnat på varken abba eller agneta fältskog, men den envisas att lägga upp sådana grejer.

1. Tråkigt
2. Prata med gamla klasskompisar på facebook
3. De försvinner
4. Tråkigt
5.

Baraboff

Examensarbetet inlämnat, sista tentan i kinesiskan gjord. Men vad fan ska jag göra nu? Helt plötsligt står jag där med massa tid och inga ångesthämmande studier att ta itu med. Det var nästan ett år sen sist och jag kommer nog behöva ett tag att vänja mig vid det. Jag är iofs inte helt klar, har två tentor kvar, men de är ganska enkla och kräver i princip inga studier.

Igår var jag på ÖGs på sittning. Folk hamrar i bordet och man förstår inte riktigt var man ska ta vägen. Det var fint att säga hejdå till folk och så, även om jag alltid är den som åker direkt till malmö då mina direkta åtaganden är färdiga. Hou Hongyu sa att jag var väldigt intelligent, vilket var lite lustigt då jag typ aldrig varit på hennes lektioner eller pratat med henne. Men kul.

Sen väntade jag på 171:an i en timme med en kille som hette benjamin och skulle bli författare. Vi delade på vodka. Kollektivet hade fest och det var så sjukt mycket folk, säkert 150 pers i lägenheten (balkongerna uträknade). Det var kul. Jag gillar malmö

Mossa

Två sidor finns det av allting, vare sig man vill erkänna det eller inte. Ofta ser man bara ena sidan och hoppas att den även är den enda. När motsatsen visar sig så låtsas man som om ingenting i början tills den till slut inte går att ignorera. Ibland vänjer man sig vid den andra sidan och låter den fortsätta parallellt med den första, men ibland måste man bara släppa. Hejdå.

Vad skulle du rösta på i EU-parlamentsvalet?

Jag gjorde testet två gånger, första gången fick vänstern störst procent, men nu andra gången blev det tydligen miljöpartiet. Men min röst går åt annat håll.

Jag har

lyckats få fingrarna ur jordnötssmörburken och börjat skriva på mitt examensarbete, sheisse så skönt det känns!

+ & -

Mycket händer inom EU nu, snart är det parlamentsval och svenskarna går snabbkurser om hur processen går till och vilka kandidater som ställer upp. Det är bra, engagemanget är högre än någonsin och jag är övertygad om att det kommer vara iaf en majoritet av ungdomarna (som tidigare inte röstat) som röstar.

Telekompaketet röstades oväntat inte igenom idag, något jag antar att de flesta är väldigt glada för, men något som hamnade lite i skymundan var att Tjeckien till slut röstade för Lissabonfördraget. Detta är helt horribelt. Ännu mer centraliserad styrning av ett sådant mångfascetterat område som Europa är inte bara galet utan väldigt odemokratiskt.

Nyhet om fördraget

Om telekompaketet

Just det

På fredag är det stödfest arrangerad av IKU, En dans för Bolivia. Inträdet är 40 kr och går oavkortat till projekt och ungdomsarrangemang i Bolivia nu i sommar. Den vita pilen spelar och det bjuds på vegan- och vegetarianmat!

Kom eller var tråkig.

Happy Sticks - Dynamo Sturup

Jag ska inte säga att jag var laddad idag inför matchen, låg i sängen och skolkade från skolan (jävligt dumt) och tog mig upp på riktigt först klockan 4. Det var värt det.

Hursomhelst så skulle vi möta Dynamo Sturup och det dök till slut upp 9 spelare så det var ganska lagom storlek på laget. Vi hade hela matchen och lyckades på något underligt sätt släppa in 2 skitmål (på deras 2 skott), det ena från halva planen. Det känns lite som det vilar någon slags förbannelse över oss, vi är bättre än nästan alla lag vi möter, min inte fan lyckas vi få in den! Jag får helt enkelt skylla på att vi har alldeles för få supportrar under matcherna. Idag var det en ynka (våran trognaste) supporter, men ack som hon skrek.

På Torsdag klockan 19 är det nya tag och nu fan får vi se till att vinna.

HAPPY STICKS!

Individperspektiv

Är väldigt viktigt. Jag personligen tycker inte det är särskilt intressant att prata om abort i generella termer, hur vissa människor tycker det är helt okej och andra är starka motståndare. För det är trots allt individer vi pratar om, med olika värderingar och liv. Det är för mig inte intressant att höra en persons utsaga, om hur det för henne inte alls var jobbigt och kändes relativt naturligt. Vad gör det för mig? Ska det lätta på skulden man skulle känna? Jag ser faktiskt inte poängen

Let's create the world

Hide from the stars

Collect the bones

Lie right beside the ashes

Walk through the static

Fall

Rise

Fly

En bild tagen på mig från igår

How to catch bullets unintentionally

Jag är väldigt dålig på att förklara min tatuering på högra axeln. Eller överarmen som någon bestämt hävdade att den satt på. Det beror delvis på att jag har lite svårt att omsätta vissa saker i ord, men även för att det är väldigt svårt att förklara taoism på ett kort tag. Sen när jag väl tagit mig tiden och försökt förklara så brukar jag någonstans halvvägs komma på att jag egentligen pratar om en livsåskådning som inte nödvändigtvis har något med 道 att göra.

Så vi postar en länk istället:

Modern day sage

Testar skicka från telefonen

Tove, Daniel och Amanda granskar en Cosmopolitan-tidning.

Spreewald

Det har varit mycket nu några dagar i rad, tills idag. Först kom hela fredagen full, sedan kom lördagen full, sedan ryckte jag iväg till uppsala för att utforska lite saker som satte sig fast i hjärnbarken, sen åkte jag relativt snabbt hem från uppsala när jag förstod att utforskningen var över, sen har jag suttit i parken hela dagen och hunnit med ett litet möte med styrgruppen för EoS.

Imorgon ska jag sitta i parken, sen ska vi grilla, sen ska vi till malmö och dansa. Det kommer bli grymt.

The Daily Show

Driver hejdlöst med uttalanden om hur USA riskerar förvandlas till Sverige

Här är del 1

Del 2

Det tjocka schemat

Jag har på något sätt lyckats få hela kalendern full hela tiden, flera veckor i rad nu. Även fast jag inte gillar att stoppa upp saker mer än en vecka i förväg så har det blivit tjockt. Tom på helgen. Det känns lite oroande. Som nu t.ex. Nu måste jag snart åka till Rädda Barnen och hålla en presentation och visioner, imorgon så är det styrelsemöte, torsdag fotboll med happy sticks och sen kom helgen och det var länge sen den inte var fullfullfull. I dubbel bemärkelse.

Hade någon slags höftskada som gick över på några timmar, från att ha gjort helt sjukt ont och resulterat i att jag inte ens kunde ta mig upp ur sängen till att värka lite och senare gå över helt. Kroppen är bäst på att läka sig själv, bara sådär!

Spamspamspam

http://stltskn.mybrute.com

Hur man skapar en värld utan fossila bränslen

1+1=3

Först så tar vi fram ett system och produktionskedja för transportindustrin:

Elbilar på riktigt

Sen så fixar vi energin med vindkraft på högre altitud:

Vuxenleksaker

779 dagar senare

Idag slogs jag över hur fint Malmö faktiskt är. Igår var vi ute och slirade, kom hem kanske 3:30 efter några danssessioner på Babel (Stefan slog rekord). Vaknade klockan 9 och kände mig pigg och alert. I köket satt våra kära couchsurfers Marta och Kryztof, han åt på en laxmacka och hon käkade cornflakes. De skulle åka kring 12-tiden till flygplatsen och hade alltså några timmar kvar att spendera i Malmö. Vi tog en promenad via Pildammsparken, vidare genom Bellevue och sedan till havet. Havet. Vi gick ut på piren och slank vidare till Bo01.

Malmö är underbart.

You be nice to me, and I'll be nice to you

Nothing brings me down, I feel it all

One night to be confused

They made a statue here of us

I've been waiting for you to belong

To me.

Singer/Songwriter-playlist

spotify:user:stltskn:playlist:2uqmuUQgDJkv6GeS8jFiyH

Mamma, nu med spotify

Det är lustigt när man är på besök hemma. Eller hemma och hemma, jag vet inte riktigt vad man ska kalla hemma nuförtiden, antar att jag syftar till den tillvaron som jag blev van vid när jag växte upp. Så. Skafferiet är alltid fullt, detsamma gäller för kylskåpet och frysen. Även om jag var en jävel på att äta upp i princip allt som innehöll socker när jag var liten (läs: mindre) så var mamma inte sen med att fylla på. Var det inte torkad frukt så var det sirap och honung. Det bästa var att jag aldrig fick nog, jag kunde sätta i mig en hel honungsburk på en dag, dricka sirap och äta upp ett helt paket med honungspuffar.

Solen skiner ute och det har varit bra väder idag. Mamma står i köket och lagar mat medan jag försöker plugga in lite kinesisk grammatik. Ibland är det väldigt, väldigt skönt att ha en mamma.

Just det.

Idag gjorde David Torstensson mål.

Det var det första målet i matchen mot FC Almgården den 1:a april 2009. Målet var väldigt avlösande då det kom efter en lång period av press från Happy Sticks. Under första halvleken var det spel i princip mot ett mål.

- Vi var glada i 3 sekunder, sade målskytten David Torstensson efter matchen.

3, eller 40 sekunder senare, så kvitterade motståndarlaget nesligt.

- Oförtjänt, vilken jävla röta, påstod Adam Hjorth

Matchen slutade 1-1 och var ett positivt besked från Happy Sticks inför den kommande säsongen.

Fredag hela veckan

Mmm, mysigt. Det finns inget som går upp mot en lite avlägsen huvudvärk och torr illaluktande mun när man vaknar på söndagsmorgonen. När man sedan 8:30 (!) försöker ta sig hem och sova till sig lite och upptäcker att ingen kommer öppna åt en så blir det genast lite bättre.

Cynism i all ära, men jag har faktiskt inte så mycket emot det, visst kinesiskan tar lite stryk men det var ett tag sen jag hade en helhelg med allt det innebär, läs: dubbeltrubbel.

I fredags så sprang vi iväg till industrigatan och tittade när Frans och Hennings bands första spelning (den vita pilen, vilket var namnet vi hittade på åt dem under tiden vi skapade evenemanget på facebook). Det var mysigt och folkligt. Och bål. Sen fick man en liten påminnelse om hur löjligt jag tycker danska låter. Ibland.

Lördag morgon, Slutspelscupen med Happy Sticks. Upp i ottan, släng på dig den rosa tröjan, de blåa sockarna och de vita shortsen. Pallra dig till bussen med Stefan och hitta en vegburgare på vägen. Kom dit i tid och hälsa på domarna. Spela tre matcher, vinn en, spela lika en och förlora en. Upptäck att Happy Sticks fått en liten anonym oorganiserad fanclub.

Senare på Lördagen, baka bröd och spela kort.

Ännu senare. Fotboll. 0-0. OKEJ.

Lite ännu senare. KB, kommer inte in, folk är för fulla och för unga.

Sen snubblade vi in på Ice på något mysitiskt sätt. Jag fick reda på varför jag aldrig pratat med någon som varit där eller ens tänkt tanken på att gå dit. Dryga vakter, konstiga regler för att komma in, dålig musik, många som ville pilla i håret och väldigt hej-jag-kommer-från-sverige-och-gillar-schlager-slitz-spänning-småstadsidyll-och-jobbar-som-säljare.

Eller så var det tvärtom. Hursomhelst så var det kasst.

Imorgon är första matchen i fotbollen. Spännande.

Vatten på kvarnen och andra underliga historier

Jag sitter i mitt rum när telefonen plötsligt ringer. Det är det tredje telefonsamtalet jag fått för dagen och det är mamma. De senaste gångerna mamma har ringt mig så har jag inte kunnat prata, hon har alltid lyckats tima in de där lägena då det är riktigt olämpligt att prata i telefon. Nu menade jag inte som det lät, bara så ni vet.

Mamma berättar att hon mår mycket bättre sen hon började gå upp i ottan på morgonen (och då menar jag ottan, som i 5:45) och gå. Att hon sedan går på den där olustiga dieten som förbjuder potatis och banan är visserligen konstigt och fel, men så länge moder min mår bra så känns det okej. Fast banan och potatis är ALLTID okej.

Sen berättade jag om den största studien som någonsin gjorts på dieter och dess effekter, vilket jag lite tog för givet att hon hade läst, iaf lite. Hon kände inte till den och blev inte särskilt intresserad när jag berättade om resultaten. Jag antar att det är så, att man mest bara vill få konfirmerat vad man tror att man vet, annars är det inte särskilt intressant.

Vi pratade i runt en timme och det kändes bra, att få avsluta ett samtal utan dåligt samvete för att man alltid gör annat då hon ringer. Hade det varit två år sedan så hade mitt dåliga samvete fått vatten på kvarnen och mamma hade blivit riktigt ledsen. Men nu är det annorlunda, rösten har en helt annan klang och den gamla negativiteten finns inte kvar på samma sätt som innan. Även om mamma verkligen kan sänka människor ibland (då menar jag främst mig och min syster) så har mycket toppats av. Eller så har jag bara blivit lite klokare (gud förbjude!).

Nästa vecka ska jag ha påsklov för första gången på väldigt länge. Det är underligt. Jag trodde påsklov bara var sådant man hade då man antingen var lärare eller elev på gymnasienivå, men icke. 2 veckor tom, ingen vet var de kommer ifrån men jag är säker att alla kommer att utnyttja dem. Förutom jag.

Jag ville åka till Sälen och åka skidor men det sket sig nog. Next time!

Vems mun?

Slurp

Den här krumma lilla mannen pratar om sin läsk som de börjat producera i Indien, baserad på ko-kiss. Jag älskar liknelsen. Den kommer att sälja som varma småkakor. Kakorna som går som smör i Indien. Varma. Småkakor. Varma. Varma. Småkakor.

Näst sista matchen för säsongen snart. HAPPY STICKS!

Fler bilder från uppdrag24

Uppdrag24

Efter 30 timmar på biblioteket med bara 30 minuters sömn på tre stolar (inkl. snarkande) så kändes det ganska skönt att uppdrag24 var över. Inte bara det att man var tvungen att vara skärpt och arbeta mycket intensivt under denna tid, dessutom så var man inlåst på biblioteket och fick inte gå därifrån under tävlingstiden. När man sedan hör motiveringen till vinnarna av tävlingen, vänder sig om och snart förstår att det är ens eget bidrag som vunnit förstapriset (en resa till NY) så känns det ganska bra faktiskt. Med tanke på det höga huvudet jag burit hela tiden sen vi varit anmälda till tävlingen så kändes det ännu bättre (jag ringde Emma och berättade att jag kommer till new york snart).

Lite bilder från dagen tagna med mobilen:

Fi

x.

Jiaotong!

Idag fick jag beskedet att jag fått min utbytesplats till Jiaotong University i Shanghai, vårterminen 2010 \o/

Dödsruna

Jag har aldrig varit rädd för döden och tror nog att jag aldrig kommer att bli det heller. Såg en liten artikel om dödsrunor och hur de blivit mer personliga. Jag hade velat att min såg ut såhär:



ps. jag vill inte bli begravd utan slängd i närmsta dike ds.

Min peng i långfilet

Det går fram och tillbaka, vänster slåss mot höger om vem som har starkast argument inom fildelningsdebatten. Det har varit väldigt lugnt ett bra tag nu, men sen PB-rättegången startat så har det blossat upp igen. De gamla dängorna putsas upp igen och man får höra ungefär samma visa som vanligt. Jag tycker det började bli tröttsamt redan för något år sedan. Men ok.

Det är olagligt

Total avsaknad av poäng. Att argumentera med en sak med att det står skrivet i en påhittad bok känns ganska menlöst.

Det är stöld att ladda hem musik och filmer

Definitionen av stöld var redan innan fildelningsdebatten ganska suddig för mig. Inte rent teoretiskt, det är ju uppenbart. Man ska inte ta vad som inte tillhör en, det vet alla som blivit någotsånär uppfostrade. Problemet är snarare att det omöjligt per definition kan vara stöld om man kopierar något som uppenbarligen finns kvar i precis samma omfattning som innan. Detta argument är dock inte lika uddlöst som det kan verka om man hårddrar det. Risken finns såklart, att folk väljer att ladda ner filmer och musik gratis istället för att betala för dem, vilket i sin tur kan leda till att de båda branscherna går i konkurs, eftersom de inte får betalt för sin produktion. Frågan är hur rimligt detta scenario är. Skivförsäljningen har visserliger sjunkit på senare tid, men försäljningen av mp3-filer har ökat. I det stora hela står det klart att branscherna tjänar mindre pengar på fildelningen, det är det nog ingen som ifrågasätter. Hur detta i sin tur påverkar producenterna av musiken är dock mindre solklart.

Vissa ställer sig positiva till utvecklingen, ofta små mindre välbärgade artister som letar efter en lucka i mediebruset. Att det ofta är stora artister som klagar på fildelningen tycker jag i sig är ganska ointressant, bara för att de som redan har pengar tjänar mer tycker jag inte är något bra argument i sig. Systemet är ju uppbyggt så att det ska fungera på det sättet.

Jag tror snarare det handlar om att ifrågasätta systemet. Huruvida det är rimligt att ha den typen av äganderätt som idag existerar på musik och film som man har producerat. Det du har producerat har aldrig försvunnit eller förändrats, det har hela tiden varit intakt. Du kan däremot inte tjäna lika stora pengar på det som innan, det är uppenbart.

Att säga att fildelningen är en protest till alltför höga priser tror jag inte heller på. Jag menar, visst, det är väldigt lätt att försvara sin fildelning genom att säga att den sker eftersom musiken är alldeles för dyr. Men jag tror verkligen inte att det är fallet oftast. Det är snarare alternativkostnaden som kommer på fråga och då spelar det ingen roll om musiken kostar 159 kr eller 79 kr, du kommer ändå att förlora på köpet, om det inte handlar om någon speciell utgåva med särskilt konvolut eller liknande. Men det gör det oftast inte, oftast vill man bara åt musiken. Musiken gör en glad och ledsen. Musiken frammanar känslor. Det är inget man vill betala för om man inte måste.

Jag tror på antingen en schablonavgift som inkluderas i bredbandsräkningen, även om denna inte skulle vara rättvis så skulle den fungera väldigt bra i praktiken. Eller så tror jag på reklamfinansierade lösningar, á la Spotify, trots dess bakslag nuförtiden. Alla andra lösningar jag hört har antingen känts uddlösa eller helt meningslösa, jag menar, äganderättens förändring ligger väldigt väldigt långt borta.

Hur jag tror det kommer gå i fallet?

Jag kan verkligen inte se hur de skulle kunna bli fällda, de har uppenbarligen inte gjort något fel i sig, de har aldrig förespråkat fildelning av olagliga filer eller förenklat den. De har förmedlat en tjänst som möjliggör informationsutbyte mellan 2 eller fler parter. Att dessa parter i sin tur har reduplicerat filerna i fråga är inte deras ansvar. De har inte fildelat. De har förmedlat en tjänst som möjligvis förenklat fildelning, men det är i min mening lika intressant som att försöka stämma videobandtillverkare.

Artikel om rättegången i DN

When the world came to an end and I didn't know where to go.

It all happened all so sudden. My mind was traveling somewhere at it's usual straits, and I wasn't really focused on anything. It felt good and it was so much more real than my real life.

I remember when the flying dog came to visit me, his voice so clear and pure. I loved his voice. I always wanted a dog with such a lean and smooth voice. He told me how to fly and survive in the wild. There was a certain trick he said, it was not so much about remembering which herbs to eat and which not to, it was rather a question of attitude. He also told me that dogs like him were not meant to be owned. I asked him why that was the case but he never answered. Instead he just grinned and flew away like he never existed.

Once and a while I think about the time when the dog used to visit me more frequently. It makes me cry. I haven't seen him in ages and I don't think I ever will see him again.

He never even told me his name.

First

Första gången jag såg honom blev jag helt ställd. Jag förstod inte var han hade kommit ifrån, eller vad hans syfte med besöket var. Det var första gången någonsin jag sett en man med ett sådant distinkt anlete. Hans mun var stor och bred, när han pratade föreställde jag mig att den hade ett eget liv och det verkade verkligen som om den hade det. Den rörde sig helt asynkront med resten av ansiktet. Ibland brukade jag likna den vid en mask. När jag berättade det för honom så försökte han dölja det faktumet att han tog illa upp, han harklade sig lite och tittade lite försynt snett nedåt. Efter ett tag så sade han:

- Det är lustigt att du säger så, för det är nämligen första gången jag hört något liknande

Sen fnissade han till likt en liten flicka, torkade sig om munnen och log nöjt. Men jag visste vad han egentligen kände, det hade jag gjort från första gången jag sett honom.

Detaille

Igår brann ett helt höghus ner i Beijing. Det var under uppförande och skulle invigas senare i år. Orsaken? Det avslutande firandet av det kinesiska nyåret. Jag föreställer mig att dagens byggnadsteknik skulle vara mer avancerad än så, att fyrverkerier inte kan få flera hundra meter höga byggnader att pulveriseras, eller iaf brännas upp av lite fyrverkerier. Ungefär 100 meter från byggnaden, i en annan inte lika hög byggnad jobbade jag i, i somras. Då syntes knappt hur den skulle se ut, medan CCTV-huset nästan var färdigbyggt. Det känns lite lustigt att tänka på såhär i efterhand.



Idag var jag duktig, klev upp tidigt och åt min gröt. Det hjälpte inte, har hela dagen känt någon slags otillräcklighetskänsla. Det beror delvis på att ena av mina utbildningar bara har blivit sne, jag har inte kunnat gå på några av lektionerna, eller ens presentera mig för lärarna. Då föreläsningsanteckningarna inte heller dykt upp så har jag stått där med skägget i brevlådan. Allting blir lite lagt på hög. Egentligen är det inget problem, men jag gillar inte att ha skräp liggandes framför mig. Skräp är för övrigt ingen metafor. Den utbildningen är skräp, men det spelar inte så stor roll nu, när jag bara har 3 månader kvar av den. Ett litet examensarbete och sen är det klart. Då slipper jag Aspero Kompetens och dess outbildade lärare för all framtid. Då, då ska vi fira.

整天在隆德

Igår vaknade jag klockan 7, låg och drog mig i sängen till klockan 8, hastade i mig fågelfrukost, i form av solrosfrön och proteindryck. Jag ska inte ens låtsas att jag hann duscha, men tänderna tog vi iaf hand om. Sen hade jag lektion hela dagen, åkte till Norra fäladen, lagade mat åt matgruppen mha Amanda. Åt mat, drack vin och åkte buss till Bredgatan. Fest på bredgatan till 6 då jag hittade mig en madrass som jag somnade ganska raskt på.

Vaknar klockan 9 av att någon knullar brevid mig. Jag kommer ganska snabbt till slutsatsen att jag inte kommer kunna somna om när en tjej ligger och stönar bredvid (killen var ganska tystlåten) så jag ställer mig upp och går ut. De som ligger kvar i sängen blir rätt chockade och tyckte nog det var lite jobbigt. Väl ute från rummet så märker jag att festen inte riktigt än har dött, folk sitter ute och röker och är ganska trötta i allmänhet.

Det finns något med dryga människor som jag inte tål. Det är inte själva grejen att människor är dryga som är jobbigt, jag är själv ofta väldigt dryg. Det är snarare när den insikten saknas, när de är dryga och inte märker det själva. Dryga människor med självinsikt kan tom vara ganska mysigt ibland. Automatiska dissar suger och inte fan svarade människor i telefon igår heller.

Stackars unge har blivit drogad av farbror tandläkare

Radikal.

Idag så gick den borgerliga alliansen ut med att de unisont är för en utbyggnad av kärnkraften. Det tidigare kritiska borgerliga miljöpartiet (centern) är nu helt plötsligt helt okej med en utbyggnad, något de tidigare varit starkt kritiska mot. Maud Olofsson hävdar ändock att de inte ändrat åsikt i frågan, utan snarare att de kan leva med kärnkraften som en del av den svenska elförsörjningen under en överskådlig tid. Frågan är vad det uttalandet egentligen innebär, att de inte tycker det är en hjärtefråga för partiet, eller om de helt enkelt har förstått att de aldrig kommer få sin vilja igenom via alliansen.

Hursomhelst så är beslutet väldigt underligt. Trots att det svenska folket på senare tid verkar ställa sig alltmer positiva till kärnkraft så finns det fortfarande ingen plan för slutförvaring. Jag tror personligen inte att faran för en olycka är särskilt stor, inte med den rigorösa säkerheten som råder på de svenska kärnkraftverken. Men faktum kvarstår fortfarande, vi har inga säkra och hållbara planer för hur kärnavfallet ska slutförvaras. Just nu är planen att, efter den första förvaringen, bara gräva ner skiten, långt ner i berggrunden och sedan hoppas på det bästa. Känns som det är väldigt många gamla tongångar som klingar igen där. Utnyttja naturen så långt det går och blunda för konsekvenserna. Att uranet, likt oljan, är en naturtillgång som inte är förnybar verkar inte heller vara särskilt intressant att diskutera.

Men det är ju det enda vettiga alternativet, påstås det. Lustigt att det argumentet inte alls fungerar när någon föreslår kolkraftverk, vilket är långt mer lönsamt än ett kärnkraftverk. Då spelar helt plötsligt naturen in i bilden, för att vi ser konsekvenserna av vårat handlande.

Det är mycket roligare att leka om vi själva får skapa reglerna och om någon annan städar upp efter oss.

Artikel om frågan i di
Förslaget i DN

Ring.

Nu har jag ringt till tre personer och ingen har svarat. Jag hatar när folk inte svarar när man ringer till dem, det känns lite som om någon inte hälsar tillbaka när man hälsar på dem. Fast så är det ju inte, de har förmodligen väldigt rimliga anledningar till att de inte svarar. Men jag hatar det. Hatar.

Rejuvenate

Ibland handlar det inte om att överleva. Ibland handlar det om att bara ta det som det kommer, varken gilla eller ogilla läget. Även om du ramlar lite och slår dig och dagen visar sig vara något seg och långdragen, eller du bara är på lite annat humör, så blir det ändå bra i slutändan.

Idag så serverade Lunds nation världens minsta lilla vegetariska pizzabit på min tallrik. Det är inte så att det är mycket att klaga över egentligen, lunchen kostar 30 kronor, men det är ganska frustrerande när man inte blir mätt efter en måltid. Vi gick tillbaka, tittade med valpögon på tjejen i kassan och frågade snällt om det fanns lite mer mat, det hade ju varit så lite på min stackars lilla tallrik. Så det löste sig och magen blev lite nöjdare.

Spotify har blivit lite sämre, möjligtvis mycket sämre då de börjat plocka bort artister. Det är egentligen inte mycket de kan göra mot skivbolagen, men de skulle löst den där fadäsen långt innan de lanserade tjänsten. Oh, well.

Morgon

Little wet tears on your babys shoulders

Det kliar i huvudet på mig. Har suttit inomhus i flera dagar nu, inväntandes infrisknande. Det har blivit bättre på senaste, febern har släppt och det är inte lika överjävligt i luftvägarna. Det kliar i fingrarna. Det kliar i hjärnan. Tänkte smyga iväg till biblioteket för att titta hur bra bok.nu:s boktips fungerar i realiteten. Icke, de stänger om 4 minuter minsann. Oh, well.

Dröm

Vaknade ganska precis, har drömt en massa konstiga drömmar. Kommer ihåg en ganska bra.

Jag och Stefan är i USA, vilken stad är okänt. Vi går in på en typ av videospelhall. Det är en stor amerikansk kedja och området är väldigt stort. I kassan så står det en kille som ser ut att vara kines. Vi går först förbi kassan, men jag kommer efter ett tag på att man måste ju växla pengar till poletter. Står framför ett pingisspel när jag kommer på detta. Stefan går in vidare i hallen. Jag frågar om jag kan få marker för 200 dollar. Han tittar lite snett på mig och pekar på en automat på sidan av kassan. Jag säger att jag bara har kort och att han måste hjälpa mig. Han tvekar lite och efter ett tag hittar han några poletter i kassan. Jag säger direkt att det är nog fel, det är inte poletter för 200 dollar. Jag räknar de lite och helt plötsligt verkar det stämma, men jag är inte säker, vill mest komma ur situationen. Kassören säger att jag kan betala sen, men om jag inte gör det så kommer han att berätta för min mamma. Jag skämtar om att min mamma är i Sverige, han svarar med att jag förstår vad han menar. Jag nickar.

Går vidare in i hallen, går kanske 100 meter då jag räknar poletterna igen, märker att de inte är nog många. Eftersom jag inte vill betala 200 dollar för 16 poletter (5 dollar styck) så börjar jag springa tillbaka mot kassan. Jag blir stoppad på vägen av en säkerhetsvakt. Han har någon typ av område där han straffar alla olydiga kunder. Man måste stå på en speciell matta mitt emot honom då han instruerar hur man får göra och hur man inte får göra. Man får definitivt inte springa. Mattan är blå. Jag tycker det verkar oerhört löjligt men jag kommer inte därifrån. På sidan om vakten är det i plasma-tv med information om vad som händer när du skapar oro (genom att t.ex. skrika eller springa), de visade hur de gör med spädbarn som skriker:

Om ditt barn skriker på erat besök hos xx så ger vi barnet en lugnande spruta, vilket bidrar till en bra stämning och lätt skötning av barnet under dagistid.

Jag blir förskräckt och börjar skratta, det här är ju helt sjukt. Andra kunder stannar och tycker detsamma.

Sen vaknar jag.

Bam, bong, krasch!

Vid sjutiden igår så slog det till rejält. Jag kände hur febern kom över mig, hur jag kände mig matt och svag. Det blev inte bättre utan tilltog mer och mer med tiden. Gick och lade mig 23, hade inga direkt problem att somna, men jag vaknade runt 3:30, feberyrade och trodde klockan var 07:15. Jag hallucinerade att Marcus ringde mig och frågade om jag var vaken. Jag sa att han måste komma hit, det var så länge sen sist.

Kunde inte sova efter det, låg uppe med hög feber och föreställde mig hur kinesiska 汉字 skulle se ut. Sen kom Stefan hem vid 4-tiden. Han hade träffat några litauer och rumänier ute, de hade haft efterfest hos dem och helt plötsligt mitt i natten så hade någon utanför skrikit till. De var en kvinna som blivit våldtagen, de ringde polisen och hon blev omhändertagen.

Jag hade fortfarande feber, drack en kopp té, låg fortfarande vaken, då jag klockan 6 kom på att jag skulle göra ett skolarbete till en av mina utbildningar (int. affärsutv.). Sagt och gjort så knåpade jag ihop det på relativt kort tid, då jag legat och tänkt på hur det skulle se ut i någon timme.

Nu sitter jag här med en kastrull gröt, silverté och får inte missa dagens lektioner, så det får bli feberstudent.

Jag ska även på intervju på Onsdag \o/

God morgon

Jag gick upp relativt tidigt idag och pluggade! Kändes jävligt skönt att gå igenom saker i förväg, har som inte gjort det innan. Sen hittar jag kristdemokraternas inlägg i könsneutrala äktenskaps-debatten. Döm min förvåning då inlägget är skitbra. Det var det sista jag förväntade mig från Kristdemokraterna, men deras förslag känns väldigt vettigt och strider inte heller mot deras cementerade åsikter. Kudos.

Artikeln på Newsmill

Just nu sover jag inte.

Det känns jävligt underligt, man skulle kunna tänka sig att kroppen justerade sig till den tiden man var van vid i New York. Istället har den gjort något helt annat, den säger: Jag vill inte vara med om du ska byta tidszon och ljustimmar. Jag strejkar. Det är ungefär så det känns, kan inte sova på vanliga tider, men inte heller på ovanliga.

Feszt hela dygnet.

Imorgon börjar skolan och jag ska köpa skånekort med studentrabatt för första gången, de har äntligen förstått att de där två ölen som det innebär är guld värda <3

West Village

16:25, 12 Januari 2009.

Vi sitter på ett litet cafe nära second Avenue. Det är en ganska mysig stämning, folk samtalar med varandra i en glad och vänlig ton. Macdatorerna är här ett självklart inslag och ens tanken att köpa en bärbar dator av ett annat märke har aldrig ens föresvävat dem. Det är inte det att det är något fel på andra datorer, det är bara det att de inte passar i livet de vill leva.

Caféet serverar ekologiskt kaffe och donerar 10 procent av intäkterna till välgörande ändamål. Macanvändarna känner sig ganska belåtna med sig själva och sitt liv. Även om de råkar ut för upp- och nedgångar så är de fysiska behoven nästan alltid tillfredsställda.

Till höger om mig sitter en kille med sin ipod, bläddrandes i sin dagbok, sippandes på en cappuccino. Boken har ett brunt, relativt gammalt omslag och trots att färgen nästan helt är bortflagnad, så ser man att det föreställer det lutande tornet i Pisa.
I bakgrunden spelas en avslappnad jazz-lounge-musik och just nu så visslas refrängen fram.

Jag tänker på välbefinnande och lycka, och olika vägar för att uppnå det. På andra sidan jordklotet så finns det människor som blir lyckliga om skörden slår rätt så att de äntligen kan äta sig mätta. Där sitter de inte på ekologiska caféer och spanar med hökögon efter en bättre plats att sitta på.

Men vem fan är jag att döma? Jag gör ju precis samma sak...

Personlig not

Du har sett Marley and Me. Du känner. Hemligt.

Nina Persson skryter om Malmös falafel

I CNN. Det är mysigt att hon förundras över de konstiga affärerna och gillar kallbadhus

Del 1
Del 2et.

DUMBO

När man vaknade idag så strålade solen utanför. Jag ska inte låtsas om som att jag såg det, det finns ett myggnät som får allt väder att se ut som skit här. Hursomhelst så tog vi (Jag, Emma, Nathalie och Ejai) en promenad över Brooklyn Bridge. Även om solen sken och det inte var kallare än 2 plusgrader så var det svinkallt. Det var svårt att tänka på det när man såg utsikten, särskilt när solen sken genom molnen och man såg frihetsgudinnan i bakgrunden.

Sen drack vi bubbelté på ett amerikaniserat téhus.

Jag tänker på andra världskriget efter att ha sett Valkyrie. Redan efter 10 minuter så började jag bli less på filmen, det var ju t.o.m. så att man kunde veta hur den slutade. Har länge undrat var denna ENORMA fokus på andra världskriget egentligen kommer ifrån. Det måste ha gjorts 23982312 filmer, skrivits 123981 böcker och utgivits 23193 magasin om det. Inte nog med det, på historie- och samhällslektionerna så läser man knappt något annat än om andra världskriget. Som om det inte fanns någon annan viktig historisk händelse som är värd att ta upp. Det verkar som att historia inte är intressant, om det inte sker i västvärlden och massa människor inte dör.

Imorgon ska vi titta på frihetsgudinnan på närmare håll, håll till godo:

Annonsen

Här till höger är trevlig tycker jag. Find Love in New York. Känns som att de riktade annonserna inte riktigt når hela vägen. Det är ju faktiskt inte alls vad jag gör, eller vad de som läser bloggen försöker göra. Man kanske får undvika vissa ord, censur for the win.

EDIT: Ännu bättre nu, wrinkle cream remover, #1. Vafan får de allt ifrån? Det är det sista jag skulle skriva om.

Jag lyssnar på

Den här playlisten i repeat, har gjort det i några dagar nu.

SCIENCE PREVAILS! eller?

Två forskare har genom att droga bin under en viss tid kommit fram till att de blir drogberoende och överdriver sina signaler till andra bin då de är påverkade. Forskningen är underbar ibland, särskilt när den gör en sådan nytta.

Artikeln i DN

Känsla

Det är svårt att namnge det. En känsla som inte är greppbar, förutom att den gör dig glad, euforisk, lycklig och energisk. Du kan helt plötsligt göra vad som helst. Egentligen är det inte så att jag inte tror eller tänker att man kan göra vad som helst, tvärtom, men vissa gånger krävs det en liten knuff i rätt riktning. Som till exempel en film som Yes, Man.

Ibland

Försöker man inte ens. Man vänder ryggen till, låtsas kanske lyssna för att inte göra någon besviken, medan man egentligen slutade lyssna redan vid första ordet. Man visste redan vad som skulle säga och hända. Även om man hade rätt, vad man trodde skulle sägas och hände, hände, så var den första reaktionen fortfarande både ignorant och jävligt äcklig. Det hände oftare förr i tiden att jag gjorde så och det är något jag försöker sluta med. Det känns jävligt dumt när man kommer på efter ett tag att den första reaktionen var den som passade in hela tiden.

När jag blir stor ska jag bli en bedbug

Jag ska ligga i människors sängar. Ofta tar jag det bara lugnt men ibland så kommer jag känna för att äta lite. Jag kommer äta kött. Ibland så kommer människan att försvinna, men det gör inget, jag kommer att klara mig flera år utan att äta. Då kommer jag bara att ligga där och vänta på att människan ska dyka upp igen. Min mage kommer inte att värka för jag vet, jag vet hur utgången kommer att bli till slut. Människan kommer att efter många om och men, komma krypande till sängen. Då kommer jag vara beredd, utan att vara för ivrig. Jag kommer äta kött och det kommer vara röda fläckar kvar i sängen nästa dag.

De kommer att hata mig, de kommer att stanna vakna hela natten i ett hörn i rummet, i rädsla för att krypa ner i sängen igen. De kommer att skrika, riva i sin egna hud med sina naglar. De kommer att försöka utrota mig med bekämpningsmedel och eukalyptusolja.

Det de inte förstår är att jag kommer alltid att vinna.

Super. Tell my friends.

För några dagar sedan så tipsade Veronika mig om ett band som kallas Crystal Castles. Jag letade efter bra electro, något som verkar vara väldigt svårt att hitta nuförtiden. Justice har alltid (läs: länge) varit kung och kommer förmodligen vara det ett bra tag också.

Viss musik tar ett bra tag innan man lär sig lyssna på. Jag skriver lär sig för att det är verkligen så det känns. Man hör den första gången och tänker; fan, det här är inget att ha. Sen hör man den några gånger till och ibland blir det t.om. så att det verkligen fastnar. Har gått omkring och nynnat på Crystal Castles album med samma namn i några dagar nu, trots att det är verkligen ett album som inte ens går att nynna på.

Det är bra, så pass bra att jag nog tycker att det är ett av de bästa albumen under 2008. Någon lista av 2008 års bästa album blir det däremot inte. Bah.

Ikväll ska vi ut på Home. Det ligger på Manhattan. Där kommer de spela R’n’B. Jag har på mig en grå skjorta, svart slips, svarta fake-läder fakeversace-skor, svarta Cheap Monday manchesterjeans och en svart hatt från HM.