Grötfrukost

Sitter och äter frukost medan jag läser lite nyheter. Att börsen går åt helvete förvånar inte nämnvärt, det var bara en frågan om när. Silvertejp fungerar inte på sjunkande skepp.

Hursomhelst så läser jag hur Kalix inviger sin första rulltrappa. Anledningen till att artikeln överhuvudtaget fått plats i DN är för att den är så pass häpnadsväckande. En rulltrappa världens nyhet. Inte hjälper det när någon ansvarig för rulltrappan spelar med, eller vad hon nu gör, och berättar att alla som aldrig åkt rulltrappa innan får första tjing.

Artikeln i DN

Lidköping

över helgen

Lustig annons.

Jag satt och slötittade lite på tradera och hittade en bok av Hemingway.

Det överpopulariserade amerikanska valet

I Sverige är politik ungefär det tråkigaste som finns. Fråga en slumpvis utvald tonåring vad de tycker om politik så säger de mest troligt att det är tråkigt och ointressant, och att man ändå inte kan påverka någonting. Om det ligger något i det senaste uttalandet låter jag vara osagt.

Vad händer på andra sidan Atlanten? De skapar världens karusell av ingenting, de bygger luftslott av kommentarer som inte ens har fällts, tidningar skriver nyheter om spekulationer och det verkar som att all substans gått förlorad. Man lyckas göra alltid intressant och till den senaste rullen nybakad från Hollywood.

Idag skriver DN en hel artikel om hur stjärnornas åsikter om valet har hamnat i finrummet, det är helt plötsligt viktigt vad någon annan tycker om politikerna när du röstar, och det verkar tom som om det faktiskt kommer ha effekt på resultatet av valet.

Valet verkar enligt mig bygga på att bygga upp någon typ av supervägg av den lojale amerikanen som älskar sitt land (och gud för den delen också), och vad de egentligen tänker göra när de blir valda till president är inte viktigt längre. Det är iaf så som media återger valet.

Artikeln i DN

sofie is my hero and she rocks so hard

påminn mig

att aldrig mer gå ut i lund på en vardag...

I bussen.

Finns det numera massor av plats. Folk som står upp har utrymme så det skriker om det. De kan hålla sig i sidan med armbågarna rakt ut. De kan prata så spottet flyger utan att det träffar någon i ansiktet. Människor slipper torka bort spott från ansiktet. Men de fryser. Bussarna tutar inte. Busschafförerna säger inte ett ord. Man hör inte det ständiga pipet som uppstår när människorna registrerar sina busskort.

Sen går man av bussen utan att titta efter vart man ska gå. Pip.

På Fredag.

Ska jag leka polis. Jag ska klä ut mig i polisuniform och springa runt. Eller i alla fall gå. Eller i alla fall stå. Sen ska jag röra och bete mig som en polis. Jag ska prata lugnande och kanske trycka upp ett knä i ansiktet på någon lite sådär spontant. Jag ska stå i bakgrunden och hålla människor och masspsykoser i schack. Jag ska vara spindeln i nätet. Din fjäder i hatten. Din radio i etern.

Sen kommer ni se mig på biograferna medan ni äter för salta popcorn. Ni kommer att missa den sekunden då jag faktiskt syns. Det spelar ingen roll, vi är alla lika glada för den sekunden. Även om vi inte såg den.

Det är som du.

Honey, all the movement started to crumble.

Medan Bangladesh svämmar över och Kuba evakueras så sitter jag och klickar på trumljuden.

presentpapper

potonghua

Nu har kinesiskalektionerna börjat. Idag skolkar jag från kinesiskalektionerna.

zaidian!

När jag var liten. Ta det lugnt lilla grisen.

Varan-TV och världens bästa reklam, alla kategorier: