onsdag 31 januari 2007

Herr Högerhand på nya äventyr!

Herr Högerhand har haft fullt upp nu i veckan, och han har tagit diverse stryk av knivar, spikar och skruvar. Kryp närmare skärmen så får ni läsa dagens fortsättning i Herr Högerhands spännande äventyr.

Han satt sig ner för att öppna ett konstigt plastpaket, han tog det närmaste till hands och det var en brevsprättare. Den här brevsprättaren var säkert 10 år gammal och ganska trubbig, detta gjorde öppnandet av paketet ganska svårt. För att lösa det med verktyget till hands så tog Herr Högerhand i mer än vad han skulle ha gjort med ett annat verktyg, som en kniv eller spade.

Ajajaj, det skulle inte Herr Högerhand ha gjort, Herr Högerhand slant och högg sig själv i mitten, brevsprättaren gick genom halva Herr Högerhand, men blodet forsade inte alls ymnigt som man skulle ha förväntat sig att det skulle, istället blev det bara ett djupt och ganska brett sår.

Herr Högerhand har nu hämtat sig från dagens bravader, har plåstrat om sig och är nästan lika sugen på nya äventyr som innan incidenten. Hurra för kalaspuffar!

---

Jag har bestämt mig för att starta företag idag. Kanske heltidsgrej. Sjabbel.

tisdag 30 januari 2007

When soul meets body

And I need you to put on my clothes.

This is not my life, its just a fun farewell to a friend.

Det blev inget mer än så, även om jag ville det.

måndag 29 januari 2007

With build-in detailed maps

Nu var jag nära att falla i fällan, att skriva något som jag verkligen skulle ha sett ner på, något som jag verkligen inte skulle acceptera. Så jag upptäckte det i tid och avvärjde, phew.

Det känns som om jag har åkt till världens ände, och jag överdriver inte, jag vet att jag inte är på världens ände, men jag känner mig så jävla borta från allting nu. Jag har inte ens körkort, det är kallt ute. Även om jag skulle ta mig från trångfors så skulle det ändå inte finnas något att göra.

Det är nu jag börjar räkna dagarna.

In your head, in your head.

Dammet är tjockt på exakt allting utom de gamla tidningarna på bordet, det är skitigt överallt från golv till tak. Akta dig för att gå in utan skor, du kan få någon av de tusentals sjukdomar som huserar här. Man skulle kunna tänka sig rummet som något positivt, även om det är skitigt så spelar det ingen roll, det finns glädje och lycka här. Det skulle finnas människor som interagerar - diskuterar med varandra, de skrattar och skålar. Någon har glömt att ta med sig sin del till festen, men det spelar ingen roll, alla är på för bra humör för att något så obetydligt skulle kunna påverka dem. Man skulle se hur Tatanja träffade sin första kille, hon skulle vara sådär blyg som hon alltid var, fast nu skulle det finnas något annat i hennes blick, något som jag själv inte kunde förklara, men det var uppenbart att hon inte längre var den flickan jag träffade i sandlådan...

Please, give me second grace.

söndag 28 januari 2007

Just a dream...

Det är konstigt, när jag kom till boden så började sanja dyka upp i mitt huvud hela tiden, att boden skulle påminna mig om henne är väl det sista jag skulle ha förväntat mig.

Hursomhelst så drömde jag en underlig dröm igår, fast jag kommer inte ihåg så mycket av den. Grejen var väl att jag och Sanja var ihop igen, vi hade försonats och var utomlands och hade en lägenhet där, sen kom jag inte ihåg så mycket. Grejen var att när jag vaknade så trodde jag inte att det var en dröm, så min första tanke var att jag inte hade kysst henne på länge, så jag skulle gå upp och göra det. Det var inte så att jag blev ledsen när jag väl insåg att det bara var en dröm, utan det var mer som en motgång som man inte kan göra något åt (jag vet inte). Det är inte heller så att jag önskade att vi skulle vara ihop igen, för det var verkligen inte bra för varken mig eller henne.

---

Jag var med Christoffer igår, vi åkte till luleå och pratade om folk från klassen (högstadiet), fastän det var mest jag som frågade så hade han inga problem med samtalsämnet. Det var inte så mycket som hade hänt med de flesta, de som bodde kvar i boden kunde man nästan gissa sig fram till vad de jobbade med (ve och fasa). Vi spelade bowling och gick på luleås gator, det var svinkallt och jag frös sönder mina händer. Jag försöker övertala honom att flytta till malmö också, bort vill han, han inser att boden inte har något att ge honom (eller någon annan för den delen) och att han måste bort, jag har en månad på mig! :)

Nu sitter jag och lär mig en GPS som jag i sin tur ska lära pappa, det kommer nog inte gå så bra.

torsdag 25 januari 2007

Nu börjar jag bli riktigt less

och det har inte ens börjat än...

Fortfarande kallt, fortfarande Boden.

Jag kom och tänka på hur mycket jag ställer om när jag åker till Boden, inte medvetet alltså. Först och främst så blir min dialekt en annan, jag apokoperar slutvokalerna och pratar lite mer norrlänska än vanligt. Jag pratar om helt andra saker, det kan iofs ha att göra med att jag anpassar mina samtalsämnen till åhörarna, jag hoppas verkligen det.

Men om det inte är så då, skulle jag förändras helt om jag flyttat tillbaka till Boden i kanske 2 år? Skulle mina främsta intressen vara skoteråkning och TV? Det skrämmer mig lite, att man påverkas så enormt av miljön man är i, och jag blir nästan rädd för att stanna kvar här i 1 månad till.

Fast det är bra jobb iaf, idag har jag hittills reformerat KÅ-Ges EL ABs (notera det stora Å:et, Åke är väldigt stolt över att vara delägare, även om det blir helt fel Karl-Gunnar Åke -Ges EL AB) fakturerings och arbetsordersystem, de satt tidigare och skrev fakturor på skrivmaskin (egentligen är det väl tveksamt om de trots allt kommer sluta med det nu).

Jag lagar mat och försöker lära Micke att tänka lite mer, eller iaf att tänka annorlunda (out of the box!). Vi skakade även hand på att han skulle flytta till Malmö när gymnasiet slutar, det blir bra, han kommer behöva det.

Apropå ingenting, som Aldo brukar säga; "Moheres, Moheres, na mierda".

(Jag skulle egentligen ha en bild här på när jag och micke röker, den kommer sen istället, har ingen kabel till kameran)

tisdag 23 januari 2007

Das ist nicht gut, herr ober.

Jag kliver ut genom de automatiska dörrarna på Kallax flygplats, luften är torr och ganska kall, inte alls som i Stockholm, där det bara är ruggigt då det är kallt. Mamma hämtar mig, hon är sen som vanligt, men det gör ingenting.

Pappa ringer klockan 18 och frågar varför jag inte svarar i mobilen, han har inte lärt sig mitt nya nummer (som jag skaffade för 4 mån sen). Han hade lagat mat hela dagen, vi skulle tydligen ha ätit middag, men det missade jag. Hursomhelst så började jag jobba på söndagen, montera badrumsskåp och sådant.

Det är nästan kusligt att vara hos pappa, ett hus på 250 kvadrat, men det är bara två människor som bor där. Farfars gamla rum är orört sen han dog, alla hans saker är kvar och det märks verkligen, det är en helt annan luft i det där rummet. Det är såklart där jag sover, jag sover gott där.

Jag och Micke var och åkte skoter i söndags, jag har aldrig åkt skoter innan (själv), och senast jag åkte överhuvudtaget var säkert 7 år sedan. Vi passerade en helt otrolig passage mitt i skogen, det var kanske 30 graders lutning och över oss hängde snötyngda grenar, de bildade någon slags ståtlig gång. Luften var 17 grader kall och fortfarande väldigt torr. Jag var lyrisk.

Lite senare så bromsade Micke (som körde innan mig, jag hittar inte) lite väl tvärt och jag fick sladd med skotern, och lyckades göra illa mig i benet som nu är svullet. Vi fortsatte åka runt i boden, och då menar jag verkligen boden, för det är väldigt väldigt litet när man åker i 100km/h.

Jag har städat här hos pappa, det är verkligen nödvändigt, jag hittar paket som är utgångna för 10 år sedan (och lite lustiga små djur också).

Nu städar jag i garaget, hittar lite julgransfötter och lite gamla saker som jag hade en gång i tiden. Trots att jag har flyttat från boden så kommer det aldrig att försvinna, det känns helt otroligt löjligt att skriva så, men jag blir hela tiden påmind om min tid här när jag väl är här. Hur jag känner inför det har jag inte riktigt bestämt mig för.

Åke har blivit normalviktig och har skaffat sidbena, det är jättekonstigt (båda, faktiskt). Han vägde säkert 50 kg mer innan.

Det är 31 minusgrader ute just nu (det innebär att det är väldigt kallt).

Nu ska jag återgå till städandet.

lördag 20 januari 2007

I don't want us to go by

Går ner för trappan rakt framför spärrarna, av någon anledning så hastar jag alltid nerför dem, jag vet inte riktigt varför egentligen (jag stressar aldrig). Hursomhelst, kommer till något slags vägar, en leder till vänster och den andra till höger, jag väljer den vänstra. Det är på den här vägen som jag en gång halkade då jag sprang till tunnelbanan (det fungerar inte så bra med antistressen, eller?), jag slog upp jeansen och började blöda på knäet. Jag fortsätter gå, tar vänster första avtagsvägen, nu är jag helt plötsligt mitt i skogen, det står höga tallar runt omkring mig, det är tyst och väldigt öde, nästan aldrig en människa som går förbi. En man står där däremot, han har sin hund i koppel, han försöker lära honom att sitta fint och inte ställa sig upp när människor går förbi. Det går inget vidare, hunden är uppenbarligen ung och blir genast väldigt intresserad när jag går förbi. Mannen har en väldigt varm röst, fast den är något skrovlig. Jag går vidare och passerar så småningom en parkbänk, det är en sån där parkbänk som egentligen inte borde finnas där, den står fastgjuten åt helt fel håll, utan egentlig utsikt. Det är inte heller någon som någonsin sitter där. Jag tar höger upp för en liten backe, jag försöker undvika att gå i leran. Nu är jag helt plötsligt i ett funkishusområde, alla lägenheter ser uniforma ut, det är inte heller några människor på balkongerna som skulle kunna bryta illusionen (?). Jag går förbi kubanens gamla lägenhet, pizzerian och kontoret. Det är nog klart att det är kubanen jag kommer att sakna mest, pizzerian och kontoret spelar verkligen ingen roll för mig. Jag fortsätter vidare på vägen, det är helt öde förutom några svarta katter som springer omkring. Nu passerar jag parkeringen på vänstra sidan om gatan, den lika öde som allt annat. Jag har nu kommit fram till lägenhet 912. Hejdå, jag kommer inte att sakna dig.

torsdag 18 januari 2007

and surprise me, with everything you do

Har jobbat 20 timmar de senaste två dagarna, bära smycken, pilla på smycken, hänga upp smycken, lägga upp smycken, osv. Fast det har mest blivit bärande och monterande. Detta har ägt rum på formex-mässan i älvsjö och det har varit exakt som det brukar vara, inte ansträngande och inte roligt, utan bara rutin och jag vet inte vad.

Jag har ingen aning om när jag ska flytta nu, det verkar som om det kommer dra ut på tiden, och det verkar som om det kan komma att bli någon gång i maj eller så. Hökeborgs fastigheter kan...

Igår var jag på kriig med hannes och några andra människor som jag inte kommer ihåg namnet på, det var jättelite folk och största attraktionen var 'rockstar hero' eller något liknande, så det var lite sådäääääääääääääääääääär. Det var däremot roligare att stå utanför kön till barba(...?) och prata med människor. Det hände inte så mycket så jag och hannes drog hem (hannes är för övrigt nykterist nuförtiden), 3 bussar och 40 minuter senare så låg jag hemma i sängen och hade lite ångest, tiden börjar rinna ut nu, 1 dag kvar av kursen (och därmed också uppgiftstiden), 1 dag kvar av stockholm och jag har inte fixat med lägenheten.

codebreaker.

måndag 15 januari 2007

Solstickan, långa tändstickor

Welcome to dekadensweekend n:o 2. Fredag hände det inte så mkt på, jag hade varken råd eller ork att gå ut så. Lördag, ace och such great heights. Det var länge sedan jag hade så kul ute, det var skitbra. Markus, trulsa, viktor (såklart topless en bit in på kvällen) dansade, pratade och raggade. Synd bara att fotbollsgänget inte kom in, fast jag vet inte om de hade trivts där iaf.

Sen drog vi till markus i förhoppning om att någon skulle ringa, fast vi båda visste nog att det inte skulle komma att hända!

Öl, cigaretter och kaffe. Sedan blev det biljardsöndag med lite mer öl och lite mer svammel och dåliga skämt. Bo verkar må bra, nu när han slipper flyga till bryssel varje måndag. Biff på texas steakhouse, guacamole och stekta grönsaker. Trulsa verkar inte ha några särskilda anledningar att stanna kvar i stockholm nu, när alla börjar röra på sig (hennes malmöbarometer är över 50%!). Markus ska komma till malmö och hänga med mig över sommaren, det kommer att bli jättebra.

Sen spelade vi vem vill bli miljonär och bo visste inte vad kållapp var, men pinsammast var nog att ingen av oss hade en aning om definitionen för primtal.

Eftersom jag har försummat den sista uppgiften så blir det lite tufft nu, och jag missade även lunchmötet för det eventuella jobbet, det var nog inte så bra egentligen.

Jag mår jättebra och sitter här och varvar ner till josh rouse.

Nu brinner det i knutarna och gemma och simon ska få mitt förstahandskontrakt, såvida inte Hökens fastigheter sätter sig på tvären igen. Edit: hökens fastigheter sätter sig på tvären igen. Det regnar och mitt hår är numera svart

adios!

torsdag 11 januari 2007

είκοσι ένα

mmmmmmmmm, Murakami.

Kollar på gamla människors presentationer på communities, inte gamla människor utan människor som jag inte pratat med eller träffat på länge.

tisdag 9 januari 2007

Jag är

lik protagonisten i murakamis böcker och det känns kul.

måndag 8 januari 2007

Byten för 244830

Jag är ledsen för de kryptiska rubrikerna, men det kommer inget vettigare just nu.

Upp i ottan, käka lite av chili con carnen (gjord på tre olika sorters bönor och färsk chili), röka, åka tunnelbana till universitetet. På tunnelbanan så såg jag e, eller så såg jag någon som liknade e, jag är inte riktigt säker faktiskt. Jag kom och tänka på att hon verkade längre (om det nu var hon). Jag läste murakami och var mig själv och jag tror nog att hon var sig själv också, det var skönt att se att hon inte var vad jag trodde att hon var (fast jag visste nog egentligen hela tiden, jag har bara lite för lätt att justera mig). Det är ett av mina problem, jag har väldigt lätt för att passa in personer på platser där de ursprungligen inte alls passar.

Föreläsning, alla var trötta, måndag morgon sa rita bredefeldt (professor), alla skrattade lite oskyldigt, som om de vore skyldiga att skratta. Ingen tyckte nog att det var roligt, det var lite föör utnött. Hursomhelst så kände jag mig väldigt liten, jag hade väldigt mycket att säga men det blev bara dåligt och inte alls som jag hade tänkt mig, jag tror att jag framstod som lite ointresserad och tråkig (är det alltid så?). Don't get me wrong, there is nothing wrong with my self confidence.

Café 60, murakami, dubbel espresso. Jag bryr mig inte.

Silverté, datortekniker, fisk och potatis, kladdkaka, dubbel espresso.

Allting är inte alltid för det bästa Candide, allting är för det enda.

söndag 7 januari 2007

If you know my story word for word

Jag var nästan duktig igår, jag skrev en fråga och satt och "pluggade" 4 timmar, hallelulja!

Sedan blev det utgång till ace, jag lyckades i sista minuten få med mig chrills, men jag tror nog inte det var så snällt att dra med honom till ace, det var inte alls hans typ av musik och jag tror att han kände sig väldigt malplacerad, det såg ut som det iaf. Jag träffade trulsa och gänget -viktor. Vi drack öl och shots och pratade om hur länge sen det var vi träffades, sen nämnde sara att jag var brun och det var omöjligt att komma ifrån att säga att jag hade solat på solarium, alla blev väldigt förvånade, inklusive jag.

Jag träffade britta och andrea, britta var väldigt på och dansade hela tiden. Det var trevligt, jag kom och tänka på den gången då jag, patrik, marie och britta "hängde" i bodforsen, vi brukade mest gå omkring och nästan inte alls prata (vi var små då), ibland brukade vi hoppa från garagetaken ner i snödrivor. Det brukade vara iskallt och man brukade få snö i skorna, fast det var kul ändå.

Jag träffade en från min grupp i ekonomisk historia också, jag kommer inte ihåg vad hon hette (dålig på namn, ajaj), men hon hade inte heller skrivit klart frågorna, hon hade inte ens börjat.

Det är mycket jag måste göra idag, fast jag har inte sovit så mkt, så utgången är oviss.

Hejdå kära dagbok!

onsdag 3 januari 2007

Lady Vengeance

Modren har slussats hem och nu är jag alldeles ensam här i malmö, det känns jätteledsamt, jag vet inte alls vad jag ska göra den sista dagen här nu.

Ja just det, det är ju så jag känner! (oh the sweet irony)

Jag och emma har hyrt filmer och sett sympathy for lady vengeance, problemet var bara att emma inte har något tålamod, hon brukar inte se klart filmer nu för tiden. Problemet för mig var att jag var trött, sov mest hela tiden.

Jag har drömt mycket om blåbär, jag var på ett köpcentrum med christoffer jacobsson (en gammal barndomskompis), ellen (en som jobbar med emma på hilton) och någon mer, kommer inte ihåg. Jag skulle köpa en massa olika saker med blåbär i, bland annat blåbärspaj. Jag pratade hela tiden om någon tjej som jag inte var intresserad av men som var jättejobbig, ju mer jag pratade om detta ju klängigare blev ellen, det var väldigt underligt. Sen drömde jag något annat som jag nu inser att jag inte borde ha berättat (but enough about that).

Nyårslöftena går bra hittills, tackar som frågar!

Nu ska vi återgå till filmtittandet (sovandet).

måndag 1 januari 2007

Nyårslöften 2007

Jag ska börja säga nej, jag ska sluta överanalysera situationer utan egentlig grund, jag ska sluta ta initiativ (iaf ett tag), jag ska börja röka (ja.), jag ska börja träna när jag flyttat till malmö, jag ska bli lite mer intressant och lite mindre tråkig.

ma soeur et moi

Jag har hittat hem

Jag och emma var och tittade på en lägenhet för någon timme sen, det är där jag ska bo om allt går bra.

Nu ska vi se film, feeeeeeeeelgood, fastän jag inte behöver det.

Shaka khan

Jag blåser nästan bort i den här blåsten, fast det är underbart, jag älskar naturens makter (cheesy cheesy, blä). Jag har varit och kollat på en lägenhet på åhusgatan 7, den var ganska gammal och skulle behöva nya tapeter och sådana saker, men jag tror det skulle kunna bli bra, det är helt okej läge och helt okej storlek ändå. Nytt år, ny stad, det blir nog jättebra.

My visste inte vad definition betydde, jag skäms lite.

Alexandra förlovade sig. Jävla skumt, den där relationen överhuvudtaget.

brb.