Grådask

Döden och pingvinen har återvänt, vart hen har varit har jag ingen aning om, och hen vägrar säga. Även fastän jag saknat Döden och pingvinen så känner jag mig inte hel nu när den är här, Döden och pingvinen.

Jag fick reklamfilmsgrejen, så nu måste jag skolka.

Skolka betyder hur mycket på de slaviska språken. Tatiana berättade om hur kul hon hade haft åt det när hon kom till Sverige i början, hon undrade vad de menade med hur mycket hela tiden, de lustiga svenskarna. Tatiana är född och uppväxt i Moskva och har jobbat för tetrapak. Det har inte jag.

Jag gäspar


Jag är liten och min lillebror är ännu mindre, och ännu gladare.

I've been everywhere man

Jag har letat efter Döden och pingvinen nu i några dagar, den är ingenstans, inte under sängen, inte i garderoben, inte på toaletten, inte i något skåp, inte i någon väska, ingenstans. Jag förstår inte varför Döden och pingvinen bara försvunnit sådär utan någonsomhelst förvarning. Trots att jag var skeptisk till våran vänskap i början så blev det ganska bra efter ett tag, åtminstone jag tyckte det. Nu sitter jag här och nästintill sörjer att Döden och pingvinen inte är här och hjälper mig med allt det där som bara Döden och pingvinen kan hjälpa med.

Jag vill inte ha någon Auster, han är tråkig och jag har aldrig märkt något riktigt, ingen gnista, ingenting. Finurlig kan han vara, men inte mer än så.

Finurliga människor uppskattas väldigt mycket i vissa kretsar och jag älskar finurliga människor, men de måste ha något mer, de måste ha en känsla som märks rakt igenom, i varje mening, varje ord.

Hur ska jag skriva det här, ska jag börja med att säga att jag inte förstår varför människor inte ser saker för vad de egentligen är, och inte mer, utan att lägga in värderingar lite här och där. ->

->

->

Bara för att det blåser och är kallt så behöver man inte göra annat än frysa, man behöver inte tycka att det är jobbigt och gå och irritera sig.

Bara för att en sak gick sönder så behöver det inte betyda något mer än att den just gick sönder, det är en sak. Saker går sönder.

Varför sörjer vi när någonting förändras?
Varför firar vi när någonting förändras?

Död åt stagnation, vivent les changements!

Populära färgnamn

Juste, förresten

5 månader idag!

Give the people a proper education!

Jag tror att de flesta som känner och har pratat med mig vet vad jag tycker om min utbildning såhär långt och särskilt vad jag tycker om de senaste 3 veckorna. Det är inte så att jag ändrat uppfattning, den var värdelös även sista dagen, på tentan som tog 10 minuter.

Det som jag funderat lite på var när Hanna återgav Åsas (som är säljare för utbildningen, neutralt?) synpunkter på deras negativa inställning till utbilningen. De klagade tydligen. Istället för att börja ifrågasätta hennes negativa inställning till 'klagan' så försökte jag rannsaka mig själv, det var fel. Om inte elever som avsatt 2 år av sitt liv (och ibland även csn) inte får säga vad de tycker om sin utbildning för att det kan influera andras beslut så är något fel. Dels för att det inte är schysst mot eleverna som faktiskt tycker att utbildningen är helt värdelös, men också mot dem som påstås bli negativt influerade av 'klagarnas' åsikter. Det är nedvärderande och ignorant. De är väl tänkande människor och kritiskt granskande som alla andra, om inte, borde de verkligen studera vidare då?

Om 3 timmar är det ledningsgruppsmöte och jag vet inte hur mycket jag vågar säga.

Gdansk

IMG_7759
Originally uploaded by stltskn

Love of mine, someday you will die

I've got my knuckles bruised, by a lady in black.

Åker till POLSKI om 3 timmar och jag har ingen väska att packa i. När man bor i det här huset på sofielundsvägen så är det inte så att man har all rättighet till sina saker. Har man t.ex. lite saker i förrådet som man vill komma åt, så måste man gå till en "husvärd" som finns i huset. I vårat hus så finns det två husvärdar, ingen är hemma.

Det var underligt igår, på vägen hem så träffade jag karolina och sanna, som är jämnåriga med min syster. Den förre har väl aldrig varit särskilt bra kompis med emma, men den senare har nog varit det. Hursomhelst så var det sådär konstigt, jag blev presenterad som emmas bror, hela tiden, konsekvent. Man känner sig så liten.

Sen blev det sådär som det alltid blir när man träffar karolina och ska ta avsked,

Vi borde ta den där fikan som vi alltid pratar om, och ta tag i det på riktigt, inte bara säga det som vi alltid gör.

Vi kommer aldrig ta den där fikan. Det känns bra.

eos 300d

Jag håller på att lära mig lite, ha överseende.

Pär Lindström - fruköpare

Vamos a la x

Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen nu. Det förefaller osannolikt att jag kan slutföra utbildningen när den håller den här låga kvalitén. Lärarna undervisar i ämnen där de inte har någon utbildning, lär ut helt irrelevanta saker, såsom livskunskap och semesterbilder (åh åh åh vilken underbar kurs). Semesterbild A är en väldigt tråkig kurs ledd av en fruköpare som tagit torskpåtallinfärjan till just Tallinn.

Men samtidigt just nu känns det bra. Det känns mycket bättre än innan. Det finns egentligen inga problem, jag funderar bara på om jag är beredd på att läsa till civilekonom i 5 år. Det är ju inte JAG, men det är jag samtidigt fullt medveten om. Måste man alltid göra saker som är en själv? Kan man inte fortfarande vara JAG även fast man gör något helt annat ett tag? Jag kan ju alltid göra saker på "fritiden".

SJ har äntligen förstått, de har börjat auktionera ut tågbiljetter.

Polen snart.