fredag 31 juli 2009
torsdag 30 juli 2009
Så ska minsann man behandla sina entreprenörer.
Gotlands landshövding vill ge stora entreprenörer fördelar och bygglov som de inte hade fått annars. Allas våran Johan "Kulturkrock" Holstein tycker hon gör rätt och försöker dra paraleller till jantelagen. Det fungerar inte och han befäster sin post som Sveriges minst sympatiska überkapitalist.
lördag 25 juli 2009
God morgon
Vaknar med något som liknar en baksmälla, hittar emma liggandes i vardagsrummet med en sten i handen som hon fått av eudi. Hon har inte sovit utan den sen hon åkte från nyc. Igår var det möllevångsfestivalen och det slutade med lite dans i totalt mörker i pildammsparkens västra hörn. I hallen ligger det en DN som inte riktigt lärt sig hur den ska häftas, stiften sitter 5 cm in på framsidan, gulligt
tisdag 21 juli 2009
Smultronställe
Igår var jag, Nanna och johan på ett relativt nyöppnat retrocafé här i boden. Jag var väldigt skeptisk, att starta ett café i de avsides gamla militärområdena kändes jävligt dumt. Så förvånad jag blev när det visade sig att caféet var jättemysigt, gick jättebra och ägaren väldigt trevlig. Vi fick kaffe för 10 kr trots att de inte ens hade öppet. Sen åkte vi till rödbergsfortet, klättrade över stängslet och hittade säkert en halvliter smultron!
söndag 19 juli 2009
måndag 13 juli 2009
Listan här till höger
Visar senast spelade låtar. Problemet är bara att det inte är den musiken jag vill lyssna eller lyssnar på. Det tog ett tag innan poletten trillade ner och jag förstod hur det kunde komma sig. Det är nämligen min mammas spotify som scrobblas. Så. Jag har min mammas senast lyssnade musik på min blogg. Gulligt va.
YES!
YES!
söndag 12 juli 2009
halfway there
Det är två veckor sen jag åkte till Boden och det känns som det gått en månad. Men det är mycket som varit nödvändigt. Jobbet är ju som vanligt, vanligt, och det fungerar väl ganska bra egentligen, fast man blir ju less. Det hjälper ju inte direkt att man har sitt socker och alla människor på andra ställen också, så det blir ju inte direkt ett vanligt liv när man väl slutat jobba för dagen. Det finns dock några gamla trådar som plockats upp och även om det är väldigt långt avstånd mellan vissa gamla kompisar och mig nuförtiden så finns det ändå några som man faktiskt känner att man kan umgås med. Och det är ju bra.
I fredags skulle jag och micke titta på film. Vi hyrde film på kioskpiraten och köpte lösviktsgodis, som för övrigt inte åts upp. Fjärrkontrollen till DVD:n var det något fel på så det gick inte att välja språk på Höst i Paris, istället blev det lustiga norska subtitles och det gick väl för sig. Problemet var bara att Micke inte var så sugen på att titta på film när han kunde prata i telefon med sin flickvän som han inte sett på 10 timmar (!). Så han försvann i en sisådär 3 timmar och dök upp när filmen var slut och jag börjat titta på blade runner på 4:an.
Igår kom Linnea till Sverige med en liten argentinare som heter Mariano. Vi grillade lite med Johan och gänget och sedan skildes vi åt och cyklade till Western Farm. Mariano hade sin filmkamera i högsta hugg hela kvällen och han var verkligen fascinerad av stället och människorna där, med all rätt. Träffade gamla fotbollskompisar och klasskamrater som man inte pratat med på 7-8 år. Det var väl egentligen inte så jävla trevligt att göra det, men det kändes ändå bra på något sätt. Jag kände mig mer nära, som att jag faktiskt har växt upp i Boden en gång i tiden, att jag inte bara låtsas att jag faktiskt kommer härifrån, för så känns det nästan hela tiden, som att jag lurar mig själv och alla andra.
Det som är mest underligt med Western Farm är hela konceptet. Det finns nog ingen, förutom de efterblivna som faktiskt gillar Western Farm. Det är en stor jävla kuliss-stad uppbyggd mitt på vischan utanför Boden. De anordnar family-outings för just hela familjen under dagtid, med westernshower och hela faderuttan. Sen kom någon helt plötsligt på att man tjänar mycket pengar på att sälja öl till småstadsbor som redan köpt ett nytt IKEA-kök. Så då började de med nattklubb, eller vad man nu ska kalla det. Massor av barer och flertalet scener med den värsta musiken ni kan tänka er; The Boppers, gamla covers och övrig countrymusik. Det är ingen som gillar stället eller musiken, men alla åker ändå dit, dels för att det inte finns något annat ställe som folk åker till och dels för att ingen bryr sig, så länge de får sin öl och musik kommer från högtalarna så är de nöjda.
Och jag var också nöjd, men det bidrog nog en hel del att jag plankade inträdet och blev bjuden på öl under kvällen. En hel del.
I fredags skulle jag och micke titta på film. Vi hyrde film på kioskpiraten och köpte lösviktsgodis, som för övrigt inte åts upp. Fjärrkontrollen till DVD:n var det något fel på så det gick inte att välja språk på Höst i Paris, istället blev det lustiga norska subtitles och det gick väl för sig. Problemet var bara att Micke inte var så sugen på att titta på film när han kunde prata i telefon med sin flickvän som han inte sett på 10 timmar (!). Så han försvann i en sisådär 3 timmar och dök upp när filmen var slut och jag börjat titta på blade runner på 4:an.
Igår kom Linnea till Sverige med en liten argentinare som heter Mariano. Vi grillade lite med Johan och gänget och sedan skildes vi åt och cyklade till Western Farm. Mariano hade sin filmkamera i högsta hugg hela kvällen och han var verkligen fascinerad av stället och människorna där, med all rätt. Träffade gamla fotbollskompisar och klasskamrater som man inte pratat med på 7-8 år. Det var väl egentligen inte så jävla trevligt att göra det, men det kändes ändå bra på något sätt. Jag kände mig mer nära, som att jag faktiskt har växt upp i Boden en gång i tiden, att jag inte bara låtsas att jag faktiskt kommer härifrån, för så känns det nästan hela tiden, som att jag lurar mig själv och alla andra.
Det som är mest underligt med Western Farm är hela konceptet. Det finns nog ingen, förutom de efterblivna som faktiskt gillar Western Farm. Det är en stor jävla kuliss-stad uppbyggd mitt på vischan utanför Boden. De anordnar family-outings för just hela familjen under dagtid, med westernshower och hela faderuttan. Sen kom någon helt plötsligt på att man tjänar mycket pengar på att sälja öl till småstadsbor som redan köpt ett nytt IKEA-kök. Så då började de med nattklubb, eller vad man nu ska kalla det. Massor av barer och flertalet scener med den värsta musiken ni kan tänka er; The Boppers, gamla covers och övrig countrymusik. Det är ingen som gillar stället eller musiken, men alla åker ändå dit, dels för att det inte finns något annat ställe som folk åker till och dels för att ingen bryr sig, så länge de får sin öl och musik kommer från högtalarna så är de nöjda.
Och jag var också nöjd, men det bidrog nog en hel del att jag plankade inträdet och blev bjuden på öl under kvällen. En hel del.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
