Mikael Hjort

Det är mycket möjligt att personen i fråga kommer läsa det här, men det kan kanske vara bra för honom.

Ända sedan när jag var liten så har min lillebror varit väldigt snäll, godtrogen och naiv. Han var den som gav bort sitt godis när man frågade om man kunde få det, den som serverade en när man bad om det (nu låter det som om jag utnyttjade honom, och ja, det gjorde jag faktiskt, jag var stundtals även elak mot honom. Något som jag inte alls är stolt över idag.). Min lillebror har alltid hyst en enorm respekt för mig, kanske var det för att han såg upp till mig för att jag var bra på fotboll och cs, kanske var det bara för att jag var hans storebror.

Min lillebror (som enligt väldigt stereotypiska termer är min halvbror, jag hatar uttrycket) har växt upp med sin mamma, Siv. Jag har fått höra väldigt mycket skit om Siv genom tiderna, delvis från pappa men nu på senare tid mycket från Micke. Micke är Sivs enda barn och hon älskar verkligen honom över allt annat (Det råder inga som helst tvivel om detta, jag hänvisar till mig själv som personkännare). Detta har lett till att Micke blivit vad man kallar bortskämd, han har alltid fått (eller ofta) vad han har velat ha. Alla är nog medvetna om konsekvenserna av detta.

Situationen som verkligen fick mig att bli arg, jag blir inte särskilt ofta arg, hände nyss. Micke har sedan en tid tillbaka planerat att sälja sin skoter, och köpa en ny för 50000 (eller mer). Micke har erhållit ett arv från sin moster sylvia, men det är fortfarande mickes mamma, Siv som råder över det. Här kan man väl invända men hursomhelst är det så situationen ser ut. Hursomhelst, idag skulle micke och siv åka och hämta den nya skotern. Jag vet inte riktigt varför det inte blev så men hursomhelst så sa Siv att de kunde hämta den imorgon istället. Micke blev då rasande, någon som är väldigt skrämmande när man tar i beaktning hur snäll Micke egentligen är. Han kallade sin mamma en massa olika namn och betedde sig rent ut sagt som ett svin. Han kallade henne lögnare för att hon 'lovat' att de skulle hämta skotern idag (detta skulle kanske vara ett normalt beteende (okej, normalt är väl inget man ska se på som norm)). Jag försökte prata med honom, men det går inte när han blir arg, och särskilt inte när han blir arg på sin mamma.

Min lillebror är nästan alltid så här när han pratar med sin mamma överhuvudtaget, något som verkligen är ganska sjukt är hur han trots allt säger 'puss puss', med en väldigt ointresserad ton när han pratat med sin mamma i telefon.

Det går att spekulera i varför han beter sig såhär, men det tänker jag absolut inte göra. Jag har försökt att få honom att berätta något som uppenbart inte är vinklat till hans fördel, utan framgång.

Det är väldigt mycket jag vill prata med micke om, eller jag ska säga som det är, det är väldigt mycket jag vill LÄRA micke. Om det jag nu vill lära honom är bara vad jag tycker är viktigt vore ju väldigt dåligt. Men om jag skulle försöka bena upp allting i mer generella termer, som inte alls behöver dölja extrema värderingar, skulle det fungera då?

Micke har alltid lyssnat på mig, men det har blivit sämre och sämre med tiden, det skyller jag på Boden och dess invånare. Jag är rädd att jag kommer ta i så pass mycket att han kommer sluta lyssna på mig överhuvudtaget.

Dilemma.