Min peng i långfilet

Det går fram och tillbaka, vänster slåss mot höger om vem som har starkast argument inom fildelningsdebatten. Det har varit väldigt lugnt ett bra tag nu, men sen PB-rättegången startat så har det blossat upp igen. De gamla dängorna putsas upp igen och man får höra ungefär samma visa som vanligt. Jag tycker det började bli tröttsamt redan för något år sedan. Men ok.

Det är olagligt

Total avsaknad av poäng. Att argumentera med en sak med att det står skrivet i en påhittad bok känns ganska menlöst.

Det är stöld att ladda hem musik och filmer

Definitionen av stöld var redan innan fildelningsdebatten ganska suddig för mig. Inte rent teoretiskt, det är ju uppenbart. Man ska inte ta vad som inte tillhör en, det vet alla som blivit någotsånär uppfostrade. Problemet är snarare att det omöjligt per definition kan vara stöld om man kopierar något som uppenbarligen finns kvar i precis samma omfattning som innan. Detta argument är dock inte lika uddlöst som det kan verka om man hårddrar det. Risken finns såklart, att folk väljer att ladda ner filmer och musik gratis istället för att betala för dem, vilket i sin tur kan leda till att de båda branscherna går i konkurs, eftersom de inte får betalt för sin produktion. Frågan är hur rimligt detta scenario är. Skivförsäljningen har visserliger sjunkit på senare tid, men försäljningen av mp3-filer har ökat. I det stora hela står det klart att branscherna tjänar mindre pengar på fildelningen, det är det nog ingen som ifrågasätter. Hur detta i sin tur påverkar producenterna av musiken är dock mindre solklart.

Vissa ställer sig positiva till utvecklingen, ofta små mindre välbärgade artister som letar efter en lucka i mediebruset. Att det ofta är stora artister som klagar på fildelningen tycker jag i sig är ganska ointressant, bara för att de som redan har pengar tjänar mer tycker jag inte är något bra argument i sig. Systemet är ju uppbyggt så att det ska fungera på det sättet.

Jag tror snarare det handlar om att ifrågasätta systemet. Huruvida det är rimligt att ha den typen av äganderätt som idag existerar på musik och film som man har producerat. Det du har producerat har aldrig försvunnit eller förändrats, det har hela tiden varit intakt. Du kan däremot inte tjäna lika stora pengar på det som innan, det är uppenbart.

Att säga att fildelningen är en protest till alltför höga priser tror jag inte heller på. Jag menar, visst, det är väldigt lätt att försvara sin fildelning genom att säga att den sker eftersom musiken är alldeles för dyr. Men jag tror verkligen inte att det är fallet oftast. Det är snarare alternativkostnaden som kommer på fråga och då spelar det ingen roll om musiken kostar 159 kr eller 79 kr, du kommer ändå att förlora på köpet, om det inte handlar om någon speciell utgåva med särskilt konvolut eller liknande. Men det gör det oftast inte, oftast vill man bara åt musiken. Musiken gör en glad och ledsen. Musiken frammanar känslor. Det är inget man vill betala för om man inte måste.

Jag tror på antingen en schablonavgift som inkluderas i bredbandsräkningen, även om denna inte skulle vara rättvis så skulle den fungera väldigt bra i praktiken. Eller så tror jag på reklamfinansierade lösningar, á la Spotify, trots dess bakslag nuförtiden. Alla andra lösningar jag hört har antingen känts uddlösa eller helt meningslösa, jag menar, äganderättens förändring ligger väldigt väldigt långt borta.

Hur jag tror det kommer gå i fallet?

Jag kan verkligen inte se hur de skulle kunna bli fällda, de har uppenbarligen inte gjort något fel i sig, de har aldrig förespråkat fildelning av olagliga filer eller förenklat den. De har förmedlat en tjänst som möjliggör informationsutbyte mellan 2 eller fler parter. Att dessa parter i sin tur har reduplicerat filerna i fråga är inte deras ansvar. De har inte fildelat. De har förmedlat en tjänst som möjligvis förenklat fildelning, men det är i min mening lika intressant som att försöka stämma videobandtillverkare.

Artikel om rättegången i DN