lördag 28 februari 2009

Uppdrag24

Efter 30 timmar på biblioteket med bara 30 minuters sömn på tre stolar (inkl. snarkande) så kändes det ganska skönt att uppdrag24 var över. Inte bara det att man var tvungen att vara skärpt och arbeta mycket intensivt under denna tid, dessutom så var man inlåst på biblioteket och fick inte gå därifrån under tävlingstiden. När man sedan hör motiveringen till vinnarna av tävlingen, vänder sig om och snart förstår att det är ens eget bidrag som vunnit förstapriset (en resa till NY) så känns det ganska bra faktiskt. Med tanke på det höga huvudet jag burit hela tiden sen vi varit anmälda till tävlingen så kändes det ännu bättre (jag ringde Emma och berättade att jag kommer till new york snart).

Lite bilder från dagen tagna med mobilen:







tisdag 24 februari 2009

fredag 20 februari 2009

Jiaotong!

Idag fick jag beskedet att jag fått min utbytesplats till Jiaotong University i Shanghai, vårterminen 2010 \o/

måndag 16 februari 2009

Dödsruna

Jag har aldrig varit rädd för döden och tror nog att jag aldrig kommer att bli det heller. Såg en liten artikel om dödsrunor och hur de blivit mer personliga. Jag hade velat att min såg ut såhär:



ps. jag vill inte bli begravd utan slängd i närmsta dike ds.

Min peng i långfilet

Det går fram och tillbaka, vänster slåss mot höger om vem som har starkast argument inom fildelningsdebatten. Det har varit väldigt lugnt ett bra tag nu, men sen PB-rättegången startat så har det blossat upp igen. De gamla dängorna putsas upp igen och man får höra ungefär samma visa som vanligt. Jag tycker det började bli tröttsamt redan för något år sedan. Men ok.

Det är olagligt

Total avsaknad av poäng. Att argumentera med en sak med att det står skrivet i en påhittad bok känns ganska menlöst.

Det är stöld att ladda hem musik och filmer

Definitionen av stöld var redan innan fildelningsdebatten ganska suddig för mig. Inte rent teoretiskt, det är ju uppenbart. Man ska inte ta vad som inte tillhör en, det vet alla som blivit någotsånär uppfostrade. Problemet är snarare att det omöjligt per definition kan vara stöld om man kopierar något som uppenbarligen finns kvar i precis samma omfattning som innan. Detta argument är dock inte lika uddlöst som det kan verka om man hårddrar det. Risken finns såklart, att folk väljer att ladda ner filmer och musik gratis istället för att betala för dem, vilket i sin tur kan leda till att de båda branscherna går i konkurs, eftersom de inte får betalt för sin produktion. Frågan är hur rimligt detta scenario är. Skivförsäljningen har visserliger sjunkit på senare tid, men försäljningen av mp3-filer har ökat. I det stora hela står det klart att branscherna tjänar mindre pengar på fildelningen, det är det nog ingen som ifrågasätter. Hur detta i sin tur påverkar producenterna av musiken är dock mindre solklart.

Vissa ställer sig positiva till utvecklingen, ofta små mindre välbärgade artister som letar efter en lucka i mediebruset. Att det ofta är stora artister som klagar på fildelningen tycker jag i sig är ganska ointressant, bara för att de som redan har pengar tjänar mer tycker jag inte är något bra argument i sig. Systemet är ju uppbyggt så att det ska fungera på det sättet.

Jag tror snarare det handlar om att ifrågasätta systemet. Huruvida det är rimligt att ha den typen av äganderätt som idag existerar på musik och film som man har producerat. Det du har producerat har aldrig försvunnit eller förändrats, det har hela tiden varit intakt. Du kan däremot inte tjäna lika stora pengar på det som innan, det är uppenbart.

Att säga att fildelningen är en protest till alltför höga priser tror jag inte heller på. Jag menar, visst, det är väldigt lätt att försvara sin fildelning genom att säga att den sker eftersom musiken är alldeles för dyr. Men jag tror verkligen inte att det är fallet oftast. Det är snarare alternativkostnaden som kommer på fråga och då spelar det ingen roll om musiken kostar 159 kr eller 79 kr, du kommer ändå att förlora på köpet, om det inte handlar om någon speciell utgåva med särskilt konvolut eller liknande. Men det gör det oftast inte, oftast vill man bara åt musiken. Musiken gör en glad och ledsen. Musiken frammanar känslor. Det är inget man vill betala för om man inte måste.

Jag tror på antingen en schablonavgift som inkluderas i bredbandsräkningen, även om denna inte skulle vara rättvis så skulle den fungera väldigt bra i praktiken. Eller så tror jag på reklamfinansierade lösningar, á la Spotify, trots dess bakslag nuförtiden. Alla andra lösningar jag hört har antingen känts uddlösa eller helt meningslösa, jag menar, äganderättens förändring ligger väldigt väldigt långt borta.

Hur jag tror det kommer gå i fallet?

Jag kan verkligen inte se hur de skulle kunna bli fällda, de har uppenbarligen inte gjort något fel i sig, de har aldrig förespråkat fildelning av olagliga filer eller förenklat den. De har förmedlat en tjänst som möjliggör informationsutbyte mellan 2 eller fler parter. Att dessa parter i sin tur har reduplicerat filerna i fråga är inte deras ansvar. De har inte fildelat. De har förmedlat en tjänst som möjligvis förenklat fildelning, men det är i min mening lika intressant som att försöka stämma videobandtillverkare.

Artikel om rättegången i DN

When the world came to an end and I didn't know where to go.

It all happened all so sudden. My mind was traveling somewhere at it's usual straits, and I wasn't really focused on anything. It felt good and it was so much more real than my real life.

I remember when the flying dog came to visit me, his voice so clear and pure. I loved his voice. I always wanted a dog with such a lean and smooth voice. He told me how to fly and survive in the wild. There was a certain trick he said, it was not so much about remembering which herbs to eat and which not to, it was rather a question of attitude. He also told me that dogs like him were not meant to be owned. I asked him why that was the case but he never answered. Instead he just grinned and flew away like he never existed.

Once and a while I think about the time when the dog used to visit me more frequently. It makes me cry. I haven't seen him in ages and I don't think I ever will see him again.

He never even told me his name.

fredag 13 februari 2009

First

Första gången jag såg honom blev jag helt ställd. Jag förstod inte var han hade kommit ifrån, eller vad hans syfte med besöket var. Det var första gången någonsin jag sett en man med ett sådant distinkt anlete. Hans mun var stor och bred, när han pratade föreställde jag mig att den hade ett eget liv och det verkade verkligen som om den hade det. Den rörde sig helt asynkront med resten av ansiktet. Ibland brukade jag likna den vid en mask. När jag berättade det för honom så försökte han dölja det faktumet att han tog illa upp, han harklade sig lite och tittade lite försynt snett nedåt. Efter ett tag så sade han:

- Det är lustigt att du säger så, för det är nämligen första gången jag hört något liknande

Sen fnissade han till likt en liten flicka, torkade sig om munnen och log nöjt. Men jag visste vad han egentligen kände, det hade jag gjort från första gången jag sett honom.

tisdag 10 februari 2009

Detaille

Igår brann ett helt höghus ner i Beijing. Det var under uppförande och skulle invigas senare i år. Orsaken? Det avslutande firandet av det kinesiska nyåret. Jag föreställer mig att dagens byggnadsteknik skulle vara mer avancerad än så, att fyrverkerier inte kan få flera hundra meter höga byggnader att pulveriseras, eller iaf brännas upp av lite fyrverkerier. Ungefär 100 meter från byggnaden, i en annan inte lika hög byggnad jobbade jag i, i somras. Då syntes knappt hur den skulle se ut, medan CCTV-huset nästan var färdigbyggt. Det känns lite lustigt att tänka på såhär i efterhand.



Idag var jag duktig, klev upp tidigt och åt min gröt. Det hjälpte inte, har hela dagen känt någon slags otillräcklighetskänsla. Det beror delvis på att ena av mina utbildningar bara har blivit sne, jag har inte kunnat gå på några av lektionerna, eller ens presentera mig för lärarna. Då föreläsningsanteckningarna inte heller dykt upp så har jag stått där med skägget i brevlådan. Allting blir lite lagt på hög. Egentligen är det inget problem, men jag gillar inte att ha skräp liggandes framför mig. Skräp är för övrigt ingen metafor. Den utbildningen är skräp, men det spelar inte så stor roll nu, när jag bara har 3 månader kvar av den. Ett litet examensarbete och sen är det klart. Då slipper jag Aspero Kompetens och dess outbildade lärare för all framtid. Då, då ska vi fira.

lördag 7 februari 2009

整天在隆德

Igår vaknade jag klockan 7, låg och drog mig i sängen till klockan 8, hastade i mig fågelfrukost, i form av solrosfrön och proteindryck. Jag ska inte ens låtsas att jag hann duscha, men tänderna tog vi iaf hand om. Sen hade jag lektion hela dagen, åkte till Norra fäladen, lagade mat åt matgruppen mha Amanda. Åt mat, drack vin och åkte buss till Bredgatan. Fest på bredgatan till 6 då jag hittade mig en madrass som jag somnade ganska raskt på.

Vaknar klockan 9 av att någon knullar brevid mig. Jag kommer ganska snabbt till slutsatsen att jag inte kommer kunna somna om när en tjej ligger och stönar bredvid (killen var ganska tystlåten) så jag ställer mig upp och går ut. De som ligger kvar i sängen blir rätt chockade och tyckte nog det var lite jobbigt. Väl ute från rummet så märker jag att festen inte riktigt än har dött, folk sitter ute och röker och är ganska trötta i allmänhet.

Det finns något med dryga människor som jag inte tål. Det är inte själva grejen att människor är dryga som är jobbigt, jag är själv ofta väldigt dryg. Det är snarare när den insikten saknas, när de är dryga och inte märker det själva. Dryga människor med självinsikt kan tom vara ganska mysigt ibland. Automatiska dissar suger och inte fan svarade människor i telefon igår heller.

torsdag 5 februari 2009

Stackars unge har blivit drogad av farbror tandläkare

Radikal.

Idag så gick den borgerliga alliansen ut med att de unisont är för en utbyggnad av kärnkraften. Det tidigare kritiska borgerliga miljöpartiet (centern) är nu helt plötsligt helt okej med en utbyggnad, något de tidigare varit starkt kritiska mot. Maud Olofsson hävdar ändock att de inte ändrat åsikt i frågan, utan snarare att de kan leva med kärnkraften som en del av den svenska elförsörjningen under en överskådlig tid. Frågan är vad det uttalandet egentligen innebär, att de inte tycker det är en hjärtefråga för partiet, eller om de helt enkelt har förstått att de aldrig kommer få sin vilja igenom via alliansen.

Hursomhelst så är beslutet väldigt underligt. Trots att det svenska folket på senare tid verkar ställa sig alltmer positiva till kärnkraft så finns det fortfarande ingen plan för slutförvaring. Jag tror personligen inte att faran för en olycka är särskilt stor, inte med den rigorösa säkerheten som råder på de svenska kärnkraftverken. Men faktum kvarstår fortfarande, vi har inga säkra och hållbara planer för hur kärnavfallet ska slutförvaras. Just nu är planen att, efter den första förvaringen, bara gräva ner skiten, långt ner i berggrunden och sedan hoppas på det bästa. Känns som det är väldigt många gamla tongångar som klingar igen där. Utnyttja naturen så långt det går och blunda för konsekvenserna. Att uranet, likt oljan, är en naturtillgång som inte är förnybar verkar inte heller vara särskilt intressant att diskutera.

Men det är ju det enda vettiga alternativet, påstås det. Lustigt att det argumentet inte alls fungerar när någon föreslår kolkraftverk, vilket är långt mer lönsamt än ett kärnkraftverk. Då spelar helt plötsligt naturen in i bilden, för att vi ser konsekvenserna av vårat handlande.

Det är mycket roligare att leka om vi själva får skapa reglerna och om någon annan städar upp efter oss.

Artikel om frågan i di
Förslaget i DN

onsdag 4 februari 2009

Ring.

Nu har jag ringt till tre personer och ingen har svarat. Jag hatar när folk inte svarar när man ringer till dem, det känns lite som om någon inte hälsar tillbaka när man hälsar på dem. Fast så är det ju inte, de har förmodligen väldigt rimliga anledningar till att de inte svarar. Men jag hatar det. Hatar.

måndag 2 februari 2009

Rejuvenate

Ibland handlar det inte om att överleva. Ibland handlar det om att bara ta det som det kommer, varken gilla eller ogilla läget. Även om du ramlar lite och slår dig och dagen visar sig vara något seg och långdragen, eller du bara är på lite annat humör, så blir det ändå bra i slutändan.

Idag så serverade Lunds nation världens minsta lilla vegetariska pizzabit på min tallrik. Det är inte så att det är mycket att klaga över egentligen, lunchen kostar 30 kronor, men det är ganska frustrerande när man inte blir mätt efter en måltid. Vi gick tillbaka, tittade med valpögon på tjejen i kassan och frågade snällt om det fanns lite mer mat, det hade ju varit så lite på min stackars lilla tallrik. Så det löste sig och magen blev lite nöjdare.

Spotify har blivit lite sämre, möjligtvis mycket sämre då de börjat plocka bort artister. Det är egentligen inte mycket de kan göra mot skivbolagen, men de skulle löst den där fadäsen långt innan de lanserade tjänsten. Oh, well.