Idag

så dog något. Det är svårt att försöka beskriva känslan, men det var som om en del bara föll av mig, till synes livlös. Jag tappade något, även om jag inte förlorade det. Om jag hade förlorat det så hade jag inte erinrat minnet av det. Även om jag inte själv förstår om det är något positivt eller negativt laddat så blev jag nedstämd. Jag vet. Jag vet att det enda som är konstant är förändring, men ibland så är det svårt att tänka så.

Jag önskar att jag var autistisk på riktigt.