Jag kan inte sova

Det går inte. Jag vet att det är svårt, jag vet att de förmodligen behövdes just då, och säkert en lång tid efteråt. Jag kan inte ens försöka förstå känslan, jag kan inte hjälpa egentligen. Jag vill bara säga: jag kan hjälpa dig, jag kan hålla om dig när det är som svårast, jag kan trösta dig när du blir ledsen. Men kan jag göra något egentligen, spelar det någon roll? är det för långt skridet?

Och sen, vem är jag att säga så. Vem fan är jag.

Du tror för mycket adam, du tror absolut för mycket om dig själv. Fan, fan, fan.

Jag vill hjälpa, jag vill att det ska gå. Det är inte ingenting, det är absolut inte ingenting. Det spelar ingen roll, det är aldrig bra.

försök sova.
.
.