... trots att solen inte sken, jag gick tillbaka mot busshållplatsen på en gata som jag inte visste namnet på. Jag hade varit på en intervju, samt en introduktion till en ky-utbildning med utbildningsstart nu i augusti. När man väntade på sin tur så satt man där, i kanske en halvtimme eller så, och allting var bara typiskt svenskt. Man pratar inte med varandra utan istället befinner man sig i något slags vakuum, alla tycker att stämningen är jättetryckt, men ingen vågar säga någonting. Det gick hursomhelst bra, alla var nöjda med mig och tyckte att jag skulle gå utbildningen. Men jag vet inte faktiskt, får tänka lite på det.
Sen när jag kom hem så hade jag fått post, och inte vilken post som helst utan världens finaste post, med tejp och allting. Rutan för kärleksbrev var ikryssad, och när jag såg "tag värvning" så var jag helt såld. Sedan så stod det jättefina saker i brevet som gjorde mig jätteglad.
Hon säger att jag är det bästa av två världar. Jag skriver massa saker här, men sen kommer jag fram till att det är alldeles för cheesy. Tyvärr.
- Vad fint namn!
- Du skulle bara veta vad fin hon är
Tur, för det där var ju inte alls cheesy.
Jag har ätit veggoburgare och pratat med norrmannen, han är alltid lika glad för ingenting.
Nu ska jag hämta ut paket, slänga tomglas och fika med mikaela.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag hittade en krona och mitt brev här idag. Va! Vad ska det betyda!
Du är saknad inuti och utanpå :*
Skicka en kommentar