Jag är ledsen för de kryptiska rubrikerna, men det kommer inget vettigare just nu.
Upp i ottan, käka lite av chili con carnen (gjord på tre olika sorters bönor och färsk chili), röka, åka tunnelbana till universitetet. På tunnelbanan så såg jag e, eller så såg jag någon som liknade e, jag är inte riktigt säker faktiskt. Jag kom och tänka på att hon verkade längre (om det nu var hon). Jag läste murakami och var mig själv och jag tror nog att hon var sig själv också, det var skönt att se att hon inte var vad jag trodde att hon var (fast jag visste nog egentligen hela tiden, jag har bara lite för lätt att justera mig). Det är ett av mina problem, jag har väldigt lätt för att passa in personer på platser där de ursprungligen inte alls passar.
Föreläsning, alla var trötta, måndag morgon sa rita bredefeldt (professor), alla skrattade lite oskyldigt, som om de vore skyldiga att skratta. Ingen tyckte nog att det var roligt, det var lite föör utnött. Hursomhelst så kände jag mig väldigt liten, jag hade väldigt mycket att säga men det blev bara dåligt och inte alls som jag hade tänkt mig, jag tror att jag framstod som lite ointresserad och tråkig (är det alltid så?). Don't get me wrong, there is nothing wrong with my self confidence.
Café 60, murakami, dubbel espresso. Jag bryr mig inte.
Silverté, datortekniker, fisk och potatis, kladdkaka, dubbel espresso.
Allting är inte alltid för det bästa Candide, allting är för det enda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar