:letiT

Jag hatar Grey's Anatomy. Inte för att programmet är så dåligt så att man hatar det, det är nog nästan omöjligt. Jag hatar det för att människor faktiskt tittar på alla konstlade känsloutspel. Jag blir bara ledsen när jag ser det, det är så falskt och på något sätt känns det som om de försöker kompensera det med att iscensätta skiten på ett sjukhus.

Felicia älskar Grey's Anatomy. Nu menar jag inte älskar som i att hon tycker det är skitbra. Hon älskar det så mycket att hon lägger av luren för att inte bli störd när det har säsongspremiär, trots att jag sagt att jag skulle komma. Detta innebar att jag fick stå och frysa ett tag, och att jag blev lika välkomnad som en dörrknackande zigenare. (jag älskar zigenare).

Karaktär, det är vad det handlar om. Jag vet inte hur lätt det är att misstolka det där ordet, men jag vet exakt vad det är som krävs.

Eremit.

Tiger Lou påminner mig om tiden då jag gick gymnasium i stockholm. Det var precis innan en naturkunskapslektion, då senay skröt för några andra killar i klassen (det var bara killar i klassen) om hur lång han var. Hursomhelst så hade de en spelning veckan därpå, och det var några i klassen som skulle gå. Jag försökte berätta att jag också ville gå, men det kom som inte fram något vettigt. Jag gick inte på den konserten.

Tibet.