Det trycker på utanför fönstret. Luften ligger tung och det är lite svårt att andas. Någonting gömmer sig bakom allt det vita. Man låser in sig och väntar på att det ska övergå, att solen ska dyka upp och säga att nu är det okej, nu kan du komma ut igen, jag är här nu.
Dagarna flyter in i varandra och det är svårt att skilja helger från veckodagar, det har varit så nu sedan vi tagit oss hem från det olycksdrabbade Vietnam. Det är en konstig slags väntan på det lilla skruttet. Vi försöker köpa en liten barnvagn och bärsele via taobao, men hittills så har det inte gått helt smärtfritt, men det löser sig nog.
Enligt kalendern är det 11 dagar kvar nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar