Sieben acht

Såg precis nasty old people. Det är lustigt hur mycket man glömmer bort ibland, hur träffad man känner sig när man ser människorna bakom. För det finns alltid människor bakom, det får man aldrig glömma. Sen gick det upp för mig hur jag utifrån en standardmall på något sätt glorifierar det kvinnliga könet. Så mycket saker som jag bryr mig om och som är viktiga bara sopas bort. Eller. Inte sopas bort, men dess vikt blir helt plötsligt irrelevant. Alla är trots allt bara människor. Inte djuren då förstås, de är bara djur. Klockan är 222222 och min mage är full av mangold och champinjoner. Det regnar kraftigt i Berlin och jag vill inget hellre än att ha Nanna i mina armar. Godnatt.