roots

150 mil senare dök man upp någonstans mellan antarktis och stockholm. Det var 2,5 år sen jag senast var här och det enda som verkar ha förändrats är min pappas fysiska hälsa. Den psykiska ska jag inte ens låtsas om att jag har någon aning om. Man skulle kunna tänka sig att de går hand i hand, men det är inget som jag fått bekräftat.

Min pappa är som jag tidigare sagt en neandertalare. Han är av en utdöende ras utan någon som helst koppling till det övriga samhället (utanför boden). Fritidssysselsättningarna är;

1. poker online
2. tv

Han har varken bordsskick eller hyfs, han äter mat lite då och då och fyller i sin pillerask en gång om dagen. Det var något jag förundrades över idag. Hur han har lärt sig och kommer ihåg hur många av alla piller han ska ta, för de är många, det kan jag lova. Om man ser Requiem for a Dream och tänker sig Jared Letos moder, i sin soffa med sina piller och utan egentligt utbyte med någon så kommer man ganska nära min pappa.

Det jag vet är att han inte vill att det ska vara såhär, det är jag övertygad om. Det är inte något han någonsin skulle erkänna, inte ens under alkoholens påverkan. Så nu är jag här och försöker locka fram något. Få någonting att kunna gå vidare med, för jag älskar min pappa och jag vill inte att han ska dö innan han fyller 65. Han är en jättebra människa och skulle inte göra en fluga förnär. Han har ett hjärta av guld och ofta ganska torr och dålig humor som man faktiskt har svårt att tycka illa om. Åtminstone har jag det.

Hope