Vatten på kvarnen och andra underliga historier

Jag sitter i mitt rum när telefonen plötsligt ringer. Det är det tredje telefonsamtalet jag fått för dagen och det är mamma. De senaste gångerna mamma har ringt mig så har jag inte kunnat prata, hon har alltid lyckats tima in de där lägena då det är riktigt olämpligt att prata i telefon. Nu menade jag inte som det lät, bara så ni vet.

Mamma berättar att hon mår mycket bättre sen hon började gå upp i ottan på morgonen (och då menar jag ottan, som i 5:45) och gå. Att hon sedan går på den där olustiga dieten som förbjuder potatis och banan är visserligen konstigt och fel, men så länge moder min mår bra så känns det okej. Fast banan och potatis är ALLTID okej.

Sen berättade jag om den största studien som någonsin gjorts på dieter och dess effekter, vilket jag lite tog för givet att hon hade läst, iaf lite. Hon kände inte till den och blev inte särskilt intresserad när jag berättade om resultaten. Jag antar att det är så, att man mest bara vill få konfirmerat vad man tror att man vet, annars är det inte särskilt intressant.

Vi pratade i runt en timme och det kändes bra, att få avsluta ett samtal utan dåligt samvete för att man alltid gör annat då hon ringer. Hade det varit två år sedan så hade mitt dåliga samvete fått vatten på kvarnen och mamma hade blivit riktigt ledsen. Men nu är det annorlunda, rösten har en helt annan klang och den gamla negativiteten finns inte kvar på samma sätt som innan. Även om mamma verkligen kan sänka människor ibland (då menar jag främst mig och min syster) så har mycket toppats av. Eller så har jag bara blivit lite klokare (gud förbjude!).

Nästa vecka ska jag ha påsklov för första gången på väldigt länge. Det är underligt. Jag trodde påsklov bara var sådant man hade då man antingen var lärare eller elev på gymnasienivå, men icke. 2 veckor tom, ingen vet var de kommer ifrån men jag är säker att alla kommer att utnyttja dem. Förutom jag.

Jag ville åka till Sälen och åka skidor men det sket sig nog. Next time!