Idag står det i kulturdelen om telia-pappan. Ni vet han som hela tiden missförstår och drar torra skämt. Hans barn skäms för honom och alla reklamfilmer känns ganska aviga. Men de känns igen. En reklamfilmsserie likt denna skulle inte fungera utan denna typ av relation. Den frånskilda pappan som inte riktigt hänger med i tekniken och försöker skämta till det ÄR malplacerad. Han fungerar inte som den handlingskraftige patriarken som han en gång framställdes som. Det är på både gott och ont. Bara för att han är malplacerad och avig betyder det inte att man skrattar och ser ner på honom. Man uppskattar honom för hans uppriktighet och ärlighet. Jag förstår inte riktigt vad Per Landin vill se här. Är det någon slags idealman som efterfrågas? Någon som man inte ens kan driva med, som är välbyggd och som alltid säger rätt saker?
Per Landin kritiserar reklamerna. De gör narr av den svenska mannen, påstår han. Jag hävdar att de svenska männen gör narr av sig själva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar