Häromdagen så skymtade jag något på affären som jag fick en väldig lust att köpa helt plötsligt, saken i fråga var ett earl grey té, ett sånt här "ryskt" earl grey té med citrustoner. Jag förstod inte då varför jag kände för just det téet (jag brukar nuförtiden väldigt sällan köpa sådana téer). Det var nu precis när jag drack det jag kom på varför. Problemet är att téet inte alls smakar som det gjorde för en sisådär 5 år sedan. Vad det beror på vet jag inte. Tiden dödade det kanske?
Det var hursomhelst när jag hade en popsnöreperiod någonstans i högstadiet (jag var egentligen inte något popsnöre, jag lyssnade aldrig på kent eller liknande musik, istället var det NiN och Smashing Pumpkins som ekade i mina lurar, de senare pga. min förälskelse till en viss flicka). Jag brukade umgås med Johan, vi brukade sitta i hans mörka källare och dricka té. Ibland spelade vi liero frenetiskt. Mest så pratade vi bara. Trots att jag var ung och dum (yngre och dummare?) så hade vi ganska trevligt i våran håla. Det var den känslan jag letade efter när jag köpte téet.
och jag som inte gillar nostalgi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar