Love of mine, someday you will die

I've got my knuckles bruised, by a lady in black.

Åker till POLSKI om 3 timmar och jag har ingen väska att packa i. När man bor i det här huset på sofielundsvägen så är det inte så att man har all rättighet till sina saker. Har man t.ex. lite saker i förrådet som man vill komma åt, så måste man gå till en "husvärd" som finns i huset. I vårat hus så finns det två husvärdar, ingen är hemma.

Det var underligt igår, på vägen hem så träffade jag karolina och sanna, som är jämnåriga med min syster. Den förre har väl aldrig varit särskilt bra kompis med emma, men den senare har nog varit det. Hursomhelst så var det sådär konstigt, jag blev presenterad som emmas bror, hela tiden, konsekvent. Man känner sig så liten.

Sen blev det sådär som det alltid blir när man träffar karolina och ska ta avsked,

Vi borde ta den där fikan som vi alltid pratar om, och ta tag i det på riktigt, inte bara säga det som vi alltid gör.

Vi kommer aldrig ta den där fikan. Det känns bra.