Kofta till frukost

Jagfickintegåutsåjagsauppmigfrånjobbetsomjagharblivitlesspådetvarbranuslipperjagåkatilllundochförsökaanpassamigtillenchefsomäralldelesförvinstgirignuskajagiställetpluggaochfixajobbnågonannanstansharnijobbgemigjobb

Tydligen så skar jag mig i fingret för att jag var bakfull.
Tydligen så är jag som vilken tidigare anställd som helst, alla är likadana.
Tydligen så är jag väldigt liten, nonchalant och naiv.

Hejdå Ebbas

Såhär ser jag ut

Det var 18 år sen sist, jag minns det inte alls.

Mitt i allting så kommer jag på att vi måste koka potatis, det går ju inte annars. Mitt i allting så blir jag lite stressad och arbetar lite snabbare. Mitt i allting så skär jag av mig halva fingret och får gå till akuten. När jag väl kommit dit så får jag vänta några minuter, sen blir jag mottagen och får förklara vad som hänt. Sen kommer jag till läkaren, jag kallar honom Divan HansTM. Divan HansTM tittar på såret i en hundradels sekund och konstaterar direkt att det är något man behöver sy, när sedan sjuksystern berättar att olika läkare alltid säger olika saker om just sådana sår så berättar han rappt att 'det glipar ju, klart vi ska sy'. Sen berättar Divan HansTM om hur jobbigt det blir om vi ska ha bedövning (han känner inte till mitt wannabe-macho-drag), men jag säger att det går bra utan, osv.

Så nu sitter jag här och kan knappt skriva, för jag har en liten luftgenomsläppande accessoar på fingretsomjagintekannamnetpå på min högra hand.

(Divan HansTM var ett riktigt original, jag gillade det, även om jag inte kanske hade åkt på safari med honom).

F \o/

Ibland

så blir jag less på att vara den där killen, som alltid fixar allting som går sönder, den där killen som försöker hitta lösningar på problemen. Ibland vill jag bara att någon ska göra det åt mig.

Även om jag inte på riktigt vågar erkänna det för mig själv (och andra) så är det något som tynger mig. Jag vet inte vad det är eller var det kommer ifrån, det är något som uppstått ganska nyligt.

10 dagar senare...

...så regnar det fortfarande. Håret är lite längre, lite lockigare.

10 dagar senare så är jag trött och ledig.

Jag önskar jag hade något intressant att skriva här, att jag hade åkt på semester igen, att jag hade varit med om något fantastiskt underligt som vände upp och ner på alla begrepp. Jag behöver inte önska något, jag har felicia där, även om hon aldrig svarar när jag ringer henne.

Jag har pratat med mamma om hur det kommer vara att flytta, att hon måste vara öppen för saker hon kommer uppleva som annorlunda (och när det gäller mamma - jobbiga), hur hon måste försöka förstå något som inte grundar sig på hennes principer. osv.

Nu ska jag gå till sushiola med en dålig present och förhoppningsvis ha kul.

Schwedenungungungungung

Ja, das ist klar.

Vi sov i skogen, vi gick på en motorväg mitt i natten, vi drack mycket öl, vi liftade, vi träffade människor, vi skrattade.