Har du legitimation?

Polisen stoppade mig precis, man fick inte cykla på trottoaren i malmö, de ville inte ha några döda stockholmare här, fast jag vet inte om han verkligen menade det, jag tror nog att det kvittade för honom.

Det är skitväder i malmö, iskallt regn som ger en huvudvärk, fast jag är lika glad ändå, känns helt jävla perfekt att flytta hit. Rasmusgatan?

Jag trodde inte att det var möjligt för en som i princip är känslomässigt handikappad att bli deppig, det är ju så jävla paradoxalt. Men min mamma lyckas utmärkt med det, hon har gråtit 3 av 5 dagar hon har varit här, hon saknar sin diskborste och trivs inte med dammråttorna, hon känner sig inte trygg då. Jag vet inte om jag ska gråta (i takt) eller skratta, det är ju bara så jävla onödigt allting. Tänk om man skulle bott kvar i boden hela livet, då skulle man blivit sådär, det enda man pratar om är ointressanta saker som sker framför ens ögon.

- En bil.

5 minuter senare

- En grön bil.

Nu överdrev jag kanske lite, men det känns som om det inte kommer något vettigare ifrån min mamma. Jag vill ju verkligen rädda henne, jag vill verkligen få henne att inse att allt hon värdesätter egentligen är helt jävla värdelöst, att allt hon är fascinerad av är meningslöst. Men det går inte, jag är alldeles för radikal. Sen att hon aldrig någonsin har lyssnat på mig hjälper väl inte direkt. Missta inget nu, jag är inte alls bitter, jag konstaterar bara fakta, och det är inte så att jag blir ledsen när jag tänker på det, även om jag kanske borde bli det.

Jag behöver jobb, gärna i café i början av mars, hjälp.