Morgon

Little wet tears on your babys shoulders

Det kliar i huvudet på mig. Har suttit inomhus i flera dagar nu, inväntandes infrisknande. Det har blivit bättre på senaste, febern har släppt och det är inte lika överjävligt i luftvägarna. Det kliar i fingrarna. Det kliar i hjärnan. Tänkte smyga iväg till biblioteket för att titta hur bra bok.nu:s boktips fungerar i realiteten. Icke, de stänger om 4 minuter minsann. Oh, well.

Dröm

Vaknade ganska precis, har drömt en massa konstiga drömmar. Kommer ihåg en ganska bra.

Jag och Stefan är i USA, vilken stad är okänt. Vi går in på en typ av videospelhall. Det är en stor amerikansk kedja och området är väldigt stort. I kassan så står det en kille som ser ut att vara kines. Vi går först förbi kassan, men jag kommer efter ett tag på att man måste ju växla pengar till poletter. Står framför ett pingisspel när jag kommer på detta. Stefan går in vidare i hallen. Jag frågar om jag kan få marker för 200 dollar. Han tittar lite snett på mig och pekar på en automat på sidan av kassan. Jag säger att jag bara har kort och att han måste hjälpa mig. Han tvekar lite och efter ett tag hittar han några poletter i kassan. Jag säger direkt att det är nog fel, det är inte poletter för 200 dollar. Jag räknar de lite och helt plötsligt verkar det stämma, men jag är inte säker, vill mest komma ur situationen. Kassören säger att jag kan betala sen, men om jag inte gör det så kommer han att berätta för min mamma. Jag skämtar om att min mamma är i Sverige, han svarar med att jag förstår vad han menar. Jag nickar.

Går vidare in i hallen, går kanske 100 meter då jag räknar poletterna igen, märker att de inte är nog många. Eftersom jag inte vill betala 200 dollar för 16 poletter (5 dollar styck) så börjar jag springa tillbaka mot kassan. Jag blir stoppad på vägen av en säkerhetsvakt. Han har någon typ av område där han straffar alla olydiga kunder. Man måste stå på en speciell matta mitt emot honom då han instruerar hur man får göra och hur man inte får göra. Man får definitivt inte springa. Mattan är blå. Jag tycker det verkar oerhört löjligt men jag kommer inte därifrån. På sidan om vakten är det i plasma-tv med information om vad som händer när du skapar oro (genom att t.ex. skrika eller springa), de visade hur de gör med spädbarn som skriker:

Om ditt barn skriker på erat besök hos xx så ger vi barnet en lugnande spruta, vilket bidrar till en bra stämning och lätt skötning av barnet under dagistid.

Jag blir förskräckt och börjar skratta, det här är ju helt sjukt. Andra kunder stannar och tycker detsamma.

Sen vaknar jag.

Bam, bong, krasch!

Vid sjutiden igår så slog det till rejält. Jag kände hur febern kom över mig, hur jag kände mig matt och svag. Det blev inte bättre utan tilltog mer och mer med tiden. Gick och lade mig 23, hade inga direkt problem att somna, men jag vaknade runt 3:30, feberyrade och trodde klockan var 07:15. Jag hallucinerade att Marcus ringde mig och frågade om jag var vaken. Jag sa att han måste komma hit, det var så länge sen sist.

Kunde inte sova efter det, låg uppe med hög feber och föreställde mig hur kinesiska 汉字 skulle se ut. Sen kom Stefan hem vid 4-tiden. Han hade träffat några litauer och rumänier ute, de hade haft efterfest hos dem och helt plötsligt mitt i natten så hade någon utanför skrikit till. De var en kvinna som blivit våldtagen, de ringde polisen och hon blev omhändertagen.

Jag hade fortfarande feber, drack en kopp té, låg fortfarande vaken, då jag klockan 6 kom på att jag skulle göra ett skolarbete till en av mina utbildningar (int. affärsutv.). Sagt och gjort så knåpade jag ihop det på relativt kort tid, då jag legat och tänkt på hur det skulle se ut i någon timme.

Nu sitter jag här med en kastrull gröt, silverté och får inte missa dagens lektioner, så det får bli feberstudent.

Jag ska även på intervju på Onsdag \o/

God morgon

Jag gick upp relativt tidigt idag och pluggade! Kändes jävligt skönt att gå igenom saker i förväg, har som inte gjort det innan. Sen hittar jag kristdemokraternas inlägg i könsneutrala äktenskaps-debatten. Döm min förvåning då inlägget är skitbra. Det var det sista jag förväntade mig från Kristdemokraterna, men deras förslag känns väldigt vettigt och strider inte heller mot deras cementerade åsikter. Kudos.

Artikeln på Newsmill

Just nu sover jag inte.

Det känns jävligt underligt, man skulle kunna tänka sig att kroppen justerade sig till den tiden man var van vid i New York. Istället har den gjort något helt annat, den säger: Jag vill inte vara med om du ska byta tidszon och ljustimmar. Jag strejkar. Det är ungefär så det känns, kan inte sova på vanliga tider, men inte heller på ovanliga.

Feszt hela dygnet.

Imorgon börjar skolan och jag ska köpa skånekort med studentrabatt för första gången, de har äntligen förstått att de där två ölen som det innebär är guld värda <3

West Village

16:25, 12 Januari 2009.

Vi sitter på ett litet cafe nära second Avenue. Det är en ganska mysig stämning, folk samtalar med varandra i en glad och vänlig ton. Macdatorerna är här ett självklart inslag och ens tanken att köpa en bärbar dator av ett annat märke har aldrig ens föresvävat dem. Det är inte det att det är något fel på andra datorer, det är bara det att de inte passar i livet de vill leva.

Caféet serverar ekologiskt kaffe och donerar 10 procent av intäkterna till välgörande ändamål. Macanvändarna känner sig ganska belåtna med sig själva och sitt liv. Även om de råkar ut för upp- och nedgångar så är de fysiska behoven nästan alltid tillfredsställda.

Till höger om mig sitter en kille med sin ipod, bläddrandes i sin dagbok, sippandes på en cappuccino. Boken har ett brunt, relativt gammalt omslag och trots att färgen nästan helt är bortflagnad, så ser man att det föreställer det lutande tornet i Pisa.
I bakgrunden spelas en avslappnad jazz-lounge-musik och just nu så visslas refrängen fram.

Jag tänker på välbefinnande och lycka, och olika vägar för att uppnå det. På andra sidan jordklotet så finns det människor som blir lyckliga om skörden slår rätt så att de äntligen kan äta sig mätta. Där sitter de inte på ekologiska caféer och spanar med hökögon efter en bättre plats att sitta på.

Men vem fan är jag att döma? Jag gör ju precis samma sak...

Personlig not

Du har sett Marley and Me. Du känner. Hemligt.

Nina Persson skryter om Malmös falafel

I CNN. Det är mysigt att hon förundras över de konstiga affärerna och gillar kallbadhus

Del 1
Del 2et.

DUMBO

När man vaknade idag så strålade solen utanför. Jag ska inte låtsas om som att jag såg det, det finns ett myggnät som får allt väder att se ut som skit här. Hursomhelst så tog vi (Jag, Emma, Nathalie och Ejai) en promenad över Brooklyn Bridge. Även om solen sken och det inte var kallare än 2 plusgrader så var det svinkallt. Det var svårt att tänka på det när man såg utsikten, särskilt när solen sken genom molnen och man såg frihetsgudinnan i bakgrunden.

Sen drack vi bubbelté på ett amerikaniserat téhus.

Jag tänker på andra världskriget efter att ha sett Valkyrie. Redan efter 10 minuter så började jag bli less på filmen, det var ju t.o.m. så att man kunde veta hur den slutade. Har länge undrat var denna ENORMA fokus på andra världskriget egentligen kommer ifrån. Det måste ha gjorts 23982312 filmer, skrivits 123981 böcker och utgivits 23193 magasin om det. Inte nog med det, på historie- och samhällslektionerna så läser man knappt något annat än om andra världskriget. Som om det inte fanns någon annan viktig historisk händelse som är värd att ta upp. Det verkar som att historia inte är intressant, om det inte sker i västvärlden och massa människor inte dör.

Imorgon ska vi titta på frihetsgudinnan på närmare håll, håll till godo:

Annonsen

Här till höger är trevlig tycker jag. Find Love in New York. Känns som att de riktade annonserna inte riktigt når hela vägen. Det är ju faktiskt inte alls vad jag gör, eller vad de som läser bloggen försöker göra. Man kanske får undvika vissa ord, censur for the win.

EDIT: Ännu bättre nu, wrinkle cream remover, #1. Vafan får de allt ifrån? Det är det sista jag skulle skriva om.

Jag lyssnar på

Den här playlisten i repeat, har gjort det i några dagar nu.

SCIENCE PREVAILS! eller?

Två forskare har genom att droga bin under en viss tid kommit fram till att de blir drogberoende och överdriver sina signaler till andra bin då de är påverkade. Forskningen är underbar ibland, särskilt när den gör en sådan nytta.

Artikeln i DN

Känsla

Det är svårt att namnge det. En känsla som inte är greppbar, förutom att den gör dig glad, euforisk, lycklig och energisk. Du kan helt plötsligt göra vad som helst. Egentligen är det inte så att jag inte tror eller tänker att man kan göra vad som helst, tvärtom, men vissa gånger krävs det en liten knuff i rätt riktning. Som till exempel en film som Yes, Man.

Ibland

Försöker man inte ens. Man vänder ryggen till, låtsas kanske lyssna för att inte göra någon besviken, medan man egentligen slutade lyssna redan vid första ordet. Man visste redan vad som skulle säga och hända. Även om man hade rätt, vad man trodde skulle sägas och hände, hände, så var den första reaktionen fortfarande både ignorant och jävligt äcklig. Det hände oftare förr i tiden att jag gjorde så och det är något jag försöker sluta med. Det känns jävligt dumt när man kommer på efter ett tag att den första reaktionen var den som passade in hela tiden.

När jag blir stor ska jag bli en bedbug

Jag ska ligga i människors sängar. Ofta tar jag det bara lugnt men ibland så kommer jag känna för att äta lite. Jag kommer äta kött. Ibland så kommer människan att försvinna, men det gör inget, jag kommer att klara mig flera år utan att äta. Då kommer jag bara att ligga där och vänta på att människan ska dyka upp igen. Min mage kommer inte att värka för jag vet, jag vet hur utgången kommer att bli till slut. Människan kommer att efter många om och men, komma krypande till sängen. Då kommer jag vara beredd, utan att vara för ivrig. Jag kommer äta kött och det kommer vara röda fläckar kvar i sängen nästa dag.

De kommer att hata mig, de kommer att stanna vakna hela natten i ett hörn i rummet, i rädsla för att krypa ner i sängen igen. De kommer att skrika, riva i sin egna hud med sina naglar. De kommer att försöka utrota mig med bekämpningsmedel och eukalyptusolja.

Det de inte förstår är att jag kommer alltid att vinna.

Super. Tell my friends.

För några dagar sedan så tipsade Veronika mig om ett band som kallas Crystal Castles. Jag letade efter bra electro, något som verkar vara väldigt svårt att hitta nuförtiden. Justice har alltid (läs: länge) varit kung och kommer förmodligen vara det ett bra tag också.

Viss musik tar ett bra tag innan man lär sig lyssna på. Jag skriver lär sig för att det är verkligen så det känns. Man hör den första gången och tänker; fan, det här är inget att ha. Sen hör man den några gånger till och ibland blir det t.om. så att det verkligen fastnar. Har gått omkring och nynnat på Crystal Castles album med samma namn i några dagar nu, trots att det är verkligen ett album som inte ens går att nynna på.

Det är bra, så pass bra att jag nog tycker att det är ett av de bästa albumen under 2008. Någon lista av 2008 års bästa album blir det däremot inte. Bah.

Ikväll ska vi ut på Home. Det ligger på Manhattan. Där kommer de spela R’n’B. Jag har på mig en grå skjorta, svart slips, svarta fake-läder fakeversace-skor, svarta Cheap Monday manchesterjeans och en svart hatt från HM.